Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt uppehälle av plundring. Sedan de fullständigt kuvats av ryssarna,
flyttades en del av dessa stammar till trakten mellan Kaspiska havet och
Asovska sjön och blevo jordbrukare, men med bibehållen organisation som
militär gränsvakt.
Den tilltagande beröringen med Europa och den ökade kännedomen om
dess och särskilt Tysklands mer framskridna samhälls- och
näringsförhållanden framkallade en stor reformiver, och genom utsändande av ryssar för
studier i utlandet och anställande av utlänningar i statsförvaltningen sökte
man göra det ryska samhället delaktigt av Västeuropas framsteg. De
reformer, som infördes, berörde dock föga jordbruket, och i avseende på det
missförhållande, som framför andra hindrade dettas framsteg, böndernas
undertryckta ställning, medförde de angränsande rikenas exempel snarare
försämring än motsatsen.
Reformtiden kan väl räknas tillbaka till den förra delen av 1600-talet, då
den romanovska ätten kommit på tronen. Åtgärder började då vidtagas för
att upphjälpa näringarna. Sålunda upphävdes rätten att upptaga väg- och
broavgifter, vilka hittills svårt hämmat samfärdseln. Avsättningen av
spannmål och andra jordbrukets alster lättades härigenom, sädesodlingen ökades,
och från 1673 började utförsel av råg, havre, korn, malt, lin, smör, fisk
m. fl. varor. En bättre brukning av jorden uppmuntrades bl. a. genom
införskrivning av förbättrade redskap och inrättande av verkstäder för
tillverkning av sådana, vilka utdelades åt bönderna.[1] Med Peter I, den store
(1682—1725) inträdde dock den egentliga reformtiden för Ryssland, och
hans verk fullföljdes av de kraftfulla kejsarinnorna Elisabeth (1741—
1762) och Katarina II (1762—1796). En viktig förutsättning för
uppnåendet av Peters strävan att skapa en stark statsmakt var ökandet av
statens skatteinkomster. Ett första steg till införande av en ordnad
beskattning hade tagits genom den redan av Feodor Ivanovitj år 1589
införda penningeskatten, som skulle erläggas för varje »rök» (d. v. s. härd
eller hushåll). Peter I ersatte denna år 1718 med en huvudskatt, som
skulle utgå från alla undersåtar med undantag för kyrkans tjänare,
adelsmän och inbyggare i östersjöprovinserna. Han sökte genomföra
grundsatsen, att alla hans undersåtar skulle tjäna staten, adeln direkt i krigstjänst
eller i den civila förvaltningen men bönderna genom att som de adliga
godsägarnas underhavande giva dem ekonomisk möjlighet att ägna sig åt
statstjänsten. Då han efter Vyskt mönster införde majoratsrätt till adelsgodsen,
så att de odelade skulle övergå till äldste sonen eller den av sönerna, som
fadern utsåg, avsåg detta ej blott att stärka adelns ställning utan även att
gagna bönderna, vilka borde hava en bättre ställning under en välbergad
herre än under flera fattiga. Denna förmodan visade sig emellertid icke gå
i uppfyllelse, utan det blev snarare vanligt, att majoratsinnehavarna till det
yttersta utsögo sina bönder för att se sina yngre söner till godo.
Majoratsrätten upphävdes väl snart efter Peters död, och även adelns skyldighet
till statstjänst avskaffades, men utan att böndernas ställning därför blev
bättre. Genom förläning av jord, varmed följde statens rätt över de på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
