Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otillförlitliga, — statistiska siffror[1] för den odlade ägovidden, har den
odlade jorden icke synnerligen mycket ökats under nu avhandlade period.
Den förnämsta framgången i detta avseende har varit, att större delen av
hedmarker, som år 1789 beräknades till 7.6 miljoner hektar men år 1910
till 3.9 miljoner, förvandlats till ängs- och betesmarker, vilkas areal under
samma tid beräknas ökad från 3 till 10 miljoner hektar.
En stegrad intensitet i åkerbruket framträder genom en fortgående
inskränkning av trädesarealen (från 40 proc. av åkern år 1789 till 20 år 1862
och 10.9 år 1910), vilket vunnits genom att, såsom redan tidigare börjats,
(sid. 250) ersätta trädan med hackrensade växter såsom rotfrukter och majs
samt inskjuta foder- och handelsväxter mellan sädesgrödorna som mellan-
och eftergrödor. De gamla 2- och 3-skiftesbruken samt sädesbruk med
flerårig träda ersattes sålunda med växel- eller sädes-vallbruk, men
3-skiftesbruk är dock fortfarande mångenstädes allmänt (från 60 till 57 proc. av
åkern). Sädesodlingen har sedan 1870-talet nedgått procentiskt och på det
nya århundradet även absolut räknat, och medelskördetalen ha väl stigit
men äro ännu jämförelsevis låga, — veteskörden beräknades sålunda på i
1830-talet till 12.8 hl. (omkr. 10 dt.) och under 1903—13 till 13.2 dt.
GRUNDFÖRBÄTTRING. Inom bergstrakterna hade vanvård av betes- I
markerna och skövling av skogen medfört ej blott dylika markers
försämring utan även skada på nedanför liggande mark genom laviner,
nedsvämning av jord, grus och sten samt översvämningar. För att hejda denna
förstörelse utfärdades år 1860, 1864 och den 4 april 1880 lagar om
bergstrakternas återställande (Loi sur la restauration des montagnes). Genom
sistnämnda lag berättigades staten att, där åtgärder för markens bevarande äro
nödvändiga, expropriera marken för skogsodling och för högst 10 år
fridlysa betesmarker. Jordägaren fick rätt till ersättning för mistning av sin
jords begagnande, och staten äger rätt att täcka sina kostnader genom
inkomst av skogen. Tillika blev ägare till mark, som gränsar till fridlyst
område skyldig att följa av myndigheterna godkänd brukningsplan. Staten
understödjer också enskildes förbättringsarbeten.
Stora områden i Frankrike, särdeles i landets västra delar, utgöras av
ofruktbara hedar och kärrmarker kring flodernas nedre lopp och utefter
havskusten. Arbetet att vinna dessa öde och ohälsosamma trakter för
odlingen och befolkning hade påbörjats för flera århundraden sedan och hava,
till större delen genom statens försorg fortsatts under nuvarande tid. Bland
resultaten av dessa arbeten framhålles i främsta rummet förvandlingen av det
under religionskrigen 1562—98 ödelagda Sologne i Orléanais från öde hedar
och träsk till odlade och skogbevuxna marker, ett arbete som påbörjades
under Napoleon III, vilken var livligt intresserad av jordförbättringsarbeten.
Den systematiska avdikningen av jorden med täckdiken har också
fortgått sedan samma tid. År 1856 beslöts att inrätta en statens lånefond för
dylika företag, men innan detta beslut hunnit att förverkligas, beslöts
överlämna denna kreditgivning åt det franska bolaget för jordbrukshypotekslån
(sid. 496) med statens garanti och på av staten fastställda villkor. Även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
