Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
schweiziska djur i landets västra delar, men från 1880-talet har man avgjort
övergått till renavel och även upplagt stamböcker för åtskilliga av landets
raser.
På 1840-talet framställde bröderna Joseph och Francois Guénon
sin sedan mycket omtalade metod för bedömande av kors
mjölkavkastningsförmåga på grund av mjölkspegelns storlek och form. Av regeringen
igångsatta prövningar tycktes visa, att ett visst samband mellan detta yttre tecken
och mjölkningsanlaget fanns, om än ej så i detalj, som bröderna G. gjort
gällande. Tilltron till detta mjölktecken spred sig dock, även till utlandet,
och ännu flera årtionden därefter åtnjöt det på många håll stort anseende.
FÅRAVEL. Det stöd, som staten under den föregående tiden ägnat fåravelns
utveckling genom införsel och spridning av merinodjur, minskades i och med
restaurationen. Statsschäferiernas antal inskränktes till 3, och omsorgen om
aveln överlämnades i övrigt åt den enskilde. I den allmänna meningen om
merinoavelns framgång och företräde hade för övrigt ett omslag börjat
inträda, i det att merinodjurens ringa ullmängd och låga värde som slaktdjur
framhöllos som skäl att övergå till de engelska långulliga, köttrika och tidigt
mognande raserna. Till denna stämning bidrog också en inträdd förändring
i modet, som gjorde tyger av lång kamull begärliga. Till en början beslöt
regeringen, sedan de förnämsta auktoriteterna på detta område, Tessier
och Huzard avstyrkt denna övergång, år 1824 att tillmötesgå den nya
riktningen blott så till vida, att ett fåtal engelska djur skulle inköpas och
utstationeras på försök samt understöd skulle lämnas enskilda för anskaffning
av avelsdjur. År 1833 uppköptes utvalda Dishley-djur i England, vilka
uppställdes vid Alfort, där de utvecklades väl, och denna hjord var sedan länge
det huvudsakliga avelscentrum för denna ras i Frankrike och flyttades år
1887 till Grignon. Dishley-rasen, varav ytterligare importer både för statens
och enskildas räkning skedde, blev sedan denna tid fortfarande använd som
förädlingsmaterial i de norra, västra och centrala delarna av riket.
Därjämte infördes även avelsdjur av Southdown- och (på 1840-talet)
New-Kentraserna, vilken senare ingår i den mycket spridda charmoise-rasen.
Samtidigt hade nya merinostammar börjat ådraga sig uppmärksamhet. En sådan
var en hjord, som bildats av från Spanien år 1802 och följande år
importerade djur, som uppställts å Naz n. v. om Genèvesjön, och som vunnit stort
anseende för sin fina ull. Är 1835 beslöts att använda baggar från Naz för
förbättring av den storvuxna stammen å Rambouillet. Snart ställdes denna
stam i skuggan av en variation av merinotypen, som framträtt i en hjord å
Mauchamp i departementet Aisnes. Är 1828 föddes där ett bagglamm, vars ull
ej var finkrusig utan rak, glatt och glänsande. Genom noggrant urval bland
avkomman efter denna bagge frambragtes en konstant ras med denna
ullkaraktär (race à lainé soyeuse de Mauchamp), för vars vidare förökning
stammens ägare, Graux, erhöll statsunderstöd från år 1835 till år 1863.
En andra större stamhjord av densamma uppställdes på Lahayevaux, där
dels inavel bedrevs, dels korsningsförsök med Rambouillet- och Naz-djur
för att frambringa en ull av kashmirullens art. Likaså underhöllos
Mauchamp-stammar på Rambouillet och Alfort, av vilka det förra förblivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
