Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mossodlingen, som från 1880-talet fick stor omfattning. Den befordrades
också samt vann i säkerhet i dess verkan genom de lokala
fältgödslingsförsök (sid. 459), som liksom i andra länder och närmast efter danskt föredöme
igångsattes i slutet av 1890-talet.
Som jordförbättringsmedel intog märgel under århundradets förra del
främsta rummet. Hushållningssällskapen spredo upplysning om dess nytta
och verkade för uppsökande av och tillgodogörandet av mergellager. I Skåne
blev större delen av landskapets jord, där märgellager funnos, märglad under
1840- och 50-talen likasom i Halland på 1860-talet. Även i Västergötland
började märgel under det senare årtiondet eftersökas och användas, men i
det övriga Sverige kom denna jordförbättring föga till stånd och
undanträngdes under århundradets senare del av intresset för konstgödsel, vilken gav en
hastigare och mer påtaglig verkan, varjämte den fortgående stegringen av
arbetsprisen fördyrade märglingskostnaden. Under det att kostnaden för
märgling ännu vid det 4:e lantbruksmötet 1849 beräknades till blott 12—15
rdr. för tunnland, måste den några årtionden senare uppskattas till det
flerdubbla. Småningom lärde man, ej minst genom fältgödslingsförsöken, att
kalkens verkan som jordförbättringsmedel ej ersättes av konstgödsel utan
tvärtom är en förutsättning för största möjliga nytta av flertalet av dessa,
vilka minska jordens kalkhalt, och dessutom är ägnad att öka de fördelaktiga
mikrobiologiska omsättningarna i jorden. Under senaste årtiondena har
därför tillförsel av kalk till jorden åter vunnit stor tilltro som jordförbättring,
men av kostnadshänsyn har denna numera skett så gott som uteslutande
genom kalk, dels siamkalk från sockerbruken, dels kalkstensmjöl eller
kaustik kalk (köpt som bränd). Denna jordförbättring har ansetts vara av
den betydelse, att staten sedan år 1908 lämnat betydliga anslag för
nedbringande av fraktkostnaden för kalken. Under senaste åren, sedan en klarare
uppfattning av inverkan av den kemiska reaktion på jordens fruktbarhet
vunnits, ha undersökningar av denna börjat utföras även i Sverige för att
därigenom vinna säkrare bedömande av jordens kalkbehov (jfr sid. 673).
JORDENS BEARBETNING. Så länge åkerjorden var delad i smala tegar
genom öppna landdiken, härskade bruket att oavbrutet sammanplöja dessa,
varigenom de blevo starkt kullriga. Härigenom vanns en väl behövlig
förbättring av jordens torrläggning, men grödan blev mycket ojämn, rik på den
hopade matjorden i tegarnas mitt och starkt avtagande mot kanterna. I den
mån en bättre avdikning och i synnerhet täckdikning möjliggjorde
åkerjordens sammanläggning till större stycken, började man från 1840-talet
införa »det skotska plöjningssättet» med omväxling av tegryggars och
slutfårors läge — och bredare tegar. Kännedomen om detta plöjningssätt spreds
genom en av Hj. Nathorst år 1846 utgiven handledning däri samt genom
tävlingsplöjningarna (sid. 721) och lantbruksläroverken, och detta
plöjningssätt blev snart förhärskande vid herrgårdarna. Härtill bidrog, att markytans
jämnande underlättade användningen av de större och förbättrade redskap,
som från 1860-talet började komma i bruk. Den gamla sammanplöjningen
har dock segt vidhållits i vissa orter, särdeles inom den styva lerans område
i Västergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
