Lantmannens uppslagsbok / 66 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avvittring - Avvägning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skogsmarken böra läggas i ett skifte, men om så
ej kan ske utan skada, böra dock inägorna ej
utgöra mera än 4 skiften. Hemmantalet
bestämmes genom skattläggning, grundad på
inägornas uppskattade höavkastning.
Skogsanslaget skulle beräknas efter skogsväxtens
och betets beskaffenhet till 5,000 kvadratrev
(440.76 ha.) för helt mantal eller högst 4
gånger så mycket, impediment oberäknade. Enligt
K. k. ²⁰/₄ 1906 skall av skogsanslaget endast
det, som erfordras till husbehov, direkt tilldelas
hemman och återstoden avsättas till
allmänning.

Genom K. kungör. ²⁰/₄ 1906 får
skogsanslaget för därefter upplåtna nybyggen ej
överskrida 1,200 ha. Den mark, som icke
tilldelades den enskilde, kallas kronans
överloppsmark. Jfr Nybyggen.                E. T.

Fig. 1. Avvägningstub.

Avvägning, som ibland även kallas
nivellering, är den vanligaste metoden att
bestämma höjdskillnaden mellan punkter
jordytan. — Principen vid a. är byggd på
vätskors egenskap, att deras yta strävar att ställa
sig vågrät. En med hjälp av en vätskeyta
erhållen horisontell linje, siktlinjen, är det
centrala i de använda mätningsmetoderna. De
instrument, som vid nutida avvägningar
användas, äro avvägningsinstrumentet och
avvägningsstången.

Avvägningsinstrumentets
huvuddelar äro kikaren, k, och vattenpasset, v
(se fig. 1). Vattenpasset är ett rörvattenpass,
fyllt med eter eller annan lättflytande vätska,
och rörets övre yta är graderad i jämna intervall
av vanligen 2 eller 2.26 mm. längd. Kikaren
är en s. k. Keplers kikare med objektivet O
och okularet o. Genom densamma får man
en omvänd förstorad bild av de föremål, som
betraktas. Kikarens siktlinje markeras av
objektivets optiska medelpunkt och
mittpunkten i det invid okularet fästa trådkorset.
Vattenpassets uppgift är att under mätningarna
få denna siktlinje horisontell, och justeringen
av ett avvägningsinstrument bör således gå
ut på att få vattenpassets axel horisontell och
kikarens siktlinje sedan parallell med denna
axel.

Avvägningsstången är av trä
och vanligen 3—4 m. lång samt graderad i
dm. och tiondelar därav, vanligen börjande
med 0 vid stångens nedre ände; ofta är
stången för underlättande av dess lodräta
uppställning försedd med ett dosvattenpass.

All av statens organ utförd, mer
omfattande a. i vårt land hänföres numera till ett
gemensamt utgångs- eller nollplan. Härtill
användes havets medelvattenyta, som ligger
11.8 m. under Sveriges
normalhöjdpunkt på Riddarholmen i Stockholm.
I anslutning till detta nollplan är över hela
landet genom precisions-a. utlagt ett nät av
höjdbestämda punkter, till vilka sedan alla
övriga avvägningar böra anknytas. Dessa
precisionsfixpunkter, som äro
utmärkta genom järn- eller mässingsdubbar i
berg o. dyl., återfinnas i »Sveriges
precisionsavvägning 1886—1905» av P. G. Rosén. Ur
noggrannhetssynpunkt och även annars
närmast jämförbara med nu nämnda avvägningar
äro så utförda och härtill anslutna åtskilliga
andra stomavvägningar, såsom
Sveriges geologiska undersöknings och statens
meteorologisk-hydrografiska anstalts linjer,
Vattenfallsstyrelsens avvägningar runt sjön
Vänern, en del större städers avvägningsnät
o. s. v.

Fig. 2. Linjeavvägning.

A. över mindre områden kallas detalj-
eller vanlig avvägning. Allt efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>