- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
162

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonde - Bondgård - Bondost - Bonitering - Borax. - Bordeaux-lösning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mån genom Karl XI:s reduktion, som stävjade
adelns övermakt och återförde under kronan
en mängd av adelns förläningar med
underlydande bondhemman. Då bönderna vid
riksdagarna bildade eget stånd, omfattade detta
blott skatte- och kronobönder, men ej
frälsebönder, vilka ansågos vara representerade av
de adliga skatteägarna. Om än de självägande
bönderna bibehöllo ett högre anseende inom
bondeklassen, än landbönder och torpare, så
var det dock vanligt att till denna räkna hela
den jordbrukande ofrälse befolkningen.

Bondgård. Se Hemman,
Lantmannabyggnader.

Bondost. Se Hushållsost.

Bonitering av jord eller uppskattning av
dess fruktbarhet bör grunda sig på alla de
omständigheter, som inverka på jordens
alstringsförmåga. Sådana äro matjordens och
älvens kemiska och mekaniska
sammansättning, särskilt jordens mull- och kalkhalt,
varav såväl tillgången på växtnäring som dess
på grödornas olika snabba och kraftiga
utveckling inverkande fysikaliska beskaffenhet beror;
matjordens och älvens djup; jordens läge i
förhållande till solen och till härskande vindar;
det naturliga grund vattenståndet m. m. Vid
boniteringens praktiska utförande, särdeles i
något större skala, kunna jordens naturliga
egenskaper svårligen i tillräcklig utsträckning
bestämmas genom kemiska och mekaniska
jordanalyser, och då därtill kommer
svårigheten att i talvärden uppskatta de olika
faktorernas inverkan på jordens fruktbarhet, har
man i allmänhet vid b. för praktiska ändamål
som uppskattningsgrund använt den
avkastning jorden i fråga enligt erfarenhetens
vittnesbörd vid fullgod skötsel kan lämna, varvid
som stöd för denna uppskattning även plägat
anföras de faktorer, varav den högre eller
lägre graden av fruktbarhet beror.

Denna uppskattning har flerstädes, särdeles
i Tyskland, där jordens b. i stor utsträckning
varit föremål för vetenskaplig behandling,
satts i system, så att man uppställt, vissa klasser
av jord från avkastningsförmågans synpunkt.
Man har sålunda indelat jorden i olika klasser
med underavdelningar efter dess lämplighet
för olika grödor och den avkastning av dessa,
som kan beräknas på ytenheten, samt
använt dylika boniteringssystern ej blott för
jordens karakterisering utan även för relativ
värdeuppskattning för skiftet och för
grundskattetaxering.

I Sverige har b. av åkerjord i viss mån
använts som grund för ägogradering för skiftet.
(Jfr Ägogradering.)                 H. J. Dft.

Skogsmarks bonitet. Vid
skogsvärdering och skogsindelning hänföras
skogsbestånden till viss bonitet, varmed avses ett
sammanfattande uttryck för växtplatsens
produktionsförmåga. De olika godhetsklasserna bilda
enligt det på senare tider vedertagna bruket
en för hela landet gemensam serie, som
betecknas med romerska siffrorna I—IX. Med
bonitet I förstås mark av högsta
produktionsförmåga, sådan den finnes i sydligare delar av
landet eller bästa växtplatsen för gran och
ädla lövträd; bonitet II bästa växtplats för
tall, bonitet III—IV vanliga bättre och
medelgoda skogsmarker i Bergslagen och landet
söder därom; bonitet V—VI svagare marker i
Bergslagen och bättre och medelgoda i södra
och mellersta Norrland; bonitet VII—VIII
mycket svaga marker i södra och mellersta
delarna av landet samt medelgoda eller svagare
i övre Norrland, samt bonitet IX
fjällskogsmarker, som icke kunna hänföras till
impediment, men vilka äro av den svaga
produktionsförmåga, att de icke kunna hänföras till någon
av föregående bonitetsgrader. Övrig mark,
som är så svag, att den under gynnsammaste
beståndsförhållanden ej anses kunna nå en
genomsnittlig produktion av minst 1 kbm. per
hektar och år, hänföras till impediment och
åsättas boniteringssiffran X. Under
gynnsamma slutenhetsförhållanden och övriga
produktionsbetingelser beräknas de olika
boniteterna motsvara följande
virkespro-
duktion
kbm. per ha.
och år.
trädens
(tallens)

medelhöjd
vid 100 år m.
B. I10.528.5 (gran)
B. II8.027.7         
B. III6.022.4         
B. IV4.518.0         
B. V3.414.6         
B. VI2.511.6         
B. VII1.89.0         
B. VIII                1.27.0         


I stort är det beståndens höjd, som avgör
produktionen, varför man vanligen boniterar
bestånden efter medelhöjd.                G. Sch.

Borax. Se Borsyra.

Bordeaux-lösning, Bordeaux-vätska,
beredes av kopparvitriol och släckt kalk lösta
i vatten för växters besprutning mot
skadesvampar. Sur B., som innehåller
kopparvitriol i överskott, vanligen 2 kg. vitriol och
1/2 kg. släckt kalk i 100 1. vatten, fräter
örtartade delar och brukas därför till besprutning,
blott innan knopparna börjat öppna sig, t. ex.
mot krusbärsmjöldagg och skorv på fruktträd
samt för att döda lav och mossa på dessa. För
besprutning av bladbärande växter, ss. mot
potatisbladmögel, användes B., vari
kopparvitriolen fullständigt neutraliserats med kalk,
så att vätskans blå färg försvunnit. Vanligen
brukas 1/23/4 kg. vitriol och lika mycket kalk
i 100 l. vatten. — Vätskan beredes genom att
den bestämda mängden vitriol löses i litet


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free