Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Explosions- l. förbränningsmotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bränslet måste, för att förbränningen
skall ske ögonblickligt, då kolven står i sin
vändpunkt, utgöras av ett fint fördelat, lätt
antändligt ämne blandat med luft. Lysgas,
som användes i gasmotorer, kan självfallet ej
brukas i lantbruksmotorer, utan i dem
användes någon lätt förgasad vätska, som stoftfint
fördelad blandas med luft. Benzin, som är det
vanliga bränslet i automobiler, samt sprit,
helst blandad med benzol, äro mycket lämpliga,
men i vårt land väl dyra att användas i
lantbruksmotorer, som därför vanligen drivas med
fotogen eller än billigare råolja. Rätt vanligt
är, att benzin användes vid igångsättningen av
4-taktsmotorer, tills karburatorn (se nedan)
blivit upphettad, och därefter fotogen.
Laddningen kan ske antingen genom att
bränslevätskan insprutas genom en från vevaxeln
driven pump, vilket alltid är fallet vid
användning av mindre lätt förgasade brännoljor, ss.
i 2-taktsmaskiner, eller ock genom insugning
i cylindern vid luftförtunningen under
insugningsslaget. Brännoljans förgasning sker hos
2-taktsråoljemotorer därigenom, att den
insprutas i cylindern som en stoftfint fördelad
stråle och därvid intimt blandas med luften;
antändningen sker genom beröring med en
upphettad del av cylinderväggen,
tändarekulan, som före igångsättningen upphettas
med lampa men sedan hålles tillräckligt
upphettad genom förbränningarna. Hos
4-taktsmotorer, som gå med lättflyktigare
bränsle-vätskor, blandas dessa med luft i en vid sidan
om cylindern sittande karburator och
förgasas medelst upphettning genom de avgående
heta förbränningsgaserna, som ledas antingen
kring luft- eller brännoljetilloppet eller kring
karburatorns förgasarerum, genom vilket
blandningen strömmar in i cylindern, där den
sammanpressas och antändes. Tandningen sker i
detta fall genom en elektrisk gnista, som alstras
av ett batteri, en dynamo eller en magnet och
i rätta ögonblicket slår över mellan 2 poler
i förbränningsrummet. Den elektriska
tandningen medför fördelen, att den tillåter
omedelbar igångsättning utan föregående
upphettning av cylindern, men apparaten är invecklad
och kan vålla svårigheter, särdeles i kallt väder,
i det att ånga från de första förbränningarna
kan förtätas på de kalla metalldelarna till
vatten, som leder den elektriska strömmen. Den
kan ej användas, då bränslet utgöres av tunga,
smutsande brännoljor.
Kylning. Den genom förbränningen
orsakade upphettningen av cylindern och
kolven nödvändiggör maskinens avkylning.
Avkylningen, som hos aeroplan och andra i hastig
rörelse varande maskiner kan ske genom blotta
luftdraget, måste hos maskiner, som äro
stillastående eller i långsam rörelse, ske genom
vatten, vilket ledes genom en mantel, som omgiver
cylindern. Till fasta maskiner kan detta vatten
oavbrutet tagas från en vattenledning, då sådan
finnes, men för de flyttbara användes samma
vattenmängd oavbrutet och berövas under sin
strömning på ett eller annat sätt det upptagna
värmet. Detta kan ske därigenom, att
kylvattnet ledes tillbaka till en öppen behållare, där
det i beröring med luften under kokning
avgiver värme, eller över ett graderverk eller
en plåtkylare (liknande en mjölkkylare, se d. o.),
där värme bindes vid vattnets avdunstning,
eller ock på s. k. rör- eller cellkylare eller
radiatorer, från vilkas stora yta värme utstrålar.
Vattnets cirkulation åstadkommes antingen
genom att det upphettade vattnet stiger upp
till den högre sittande behållaren, under det
att det avkylda strömmar nedåt, eller ock
vanligen medelst en pump. I det förra fallet sker
avkylningen så mycket långsammare, att 5—6
gånger så mycket vatten behöves som vid
pumpning genom en radiator, varjämte
avdunstningen från en öppen behållare eller
kylare nödvändiggör ersättning av en betydlig
mängd avdunstat vatten. I en 20 hkr. motor
med öppen avkylning erfordras omkring 180
liter kylvatten, varav drygt hälften avdunstar
under 1 dags tungt arbete i fria luften, under
det en lika stark maskin med radiatorkylning
och pump fordrar blott omkring 15 l.
Avkylningen anses böra sänka vattnets värmegrad
till 60—70° C. och hålla temperaturen jämn.
Vid starkare avkylning kan cylindern krympa
så, att friktionen mellan kolven och
cylinderväggen ökas, varjämte fara för för sen
tandning uppstår. För stark upphettning kan
framkalla för tidig tandning och smörjoljans
sönderdelning och därmed följande avsättning av
kol och ökad friktion.
Regleringsanordningar. Motorns
jämna gång och kraftutveckling påverkas av
flera omständigheter, som böra kunna regleras.
En sådan är förhållandet mellan brännolja och
luft, vilket regleras genom olje- och
luftinloppens relativa storlek och ställbara ventiler,
som öka eller minska oljetilloppet. Motorns
slaghastighet regleras vanligen genom en
centrifugalregulator, vars belastade armar vid ökad
hastighet hos maskinen lyftas av
centrifugalkraften och tillstrypa eller helt avbryta
tillförseln av brännolja. Vid minskning av
bränsletillförseln försvagas explosionen och den
utvecklade kraften, men en olägenhet är att, då
lufttillförseln är oförändrad, blir ej förhållandet
mellan luft och bränsle det riktiga. Tillförseln
av brännolja avbrytes hos 4-taktsmaskiner
genom att regulatorn håller insugnings ventilen
sluten och utblåsningsventilen öppen, så att
ingen laddning kan ske och en eller flera
explosioner överhoppas, tills maskinen saktat
farten och regulatorn upphör att verka. Hos
2-taktsmotorn sätter regulatorn bränslepumpen
ur verksamhet, tills maskinens hastighet
nedgått. Reglering genom explosioners
överhoppande kan medföra olägenheten, att cylindern
avkyles, så att tandningen försenas eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
