Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fett - Fettbestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F. har större betydelse i näringen framför allt
vid intensiv utfodring, såsom åt späda ungdjur,
högmjölkande kor och åt dragare i mycket
strängt arbete, i det att dess höga värmevärde
möjliggör att giva den önskvärda näringen i
mindre massa och därmed inskränka
matsmältningsarbetet och detta desto mer som enligt
vad utfodringsförsök med gödd jur visat, fettets
innehåll av energi fullständigare än äggvitas
eller kolhydrats kommer till nytta genom
fettansättning.
Om sättet för fettets upptagande och
bildning i djurkroppen samt dess betydelse för
denna, se Fettvävnad, Matsmältning, Näring.
Fettets art har en avsevärd betydelse vid
utfodringen, i det att vissa fettslag t. ex. tran
och i synnerhet härsket f. äro motbjudande för
djuren, särdeles innan de hinna vänja sig
därvid, eller t. o. m. direkt skadliga, och dessutom
fodrets f. kan meddela sina egenskaper åt
det därav bildade kropps- och mjölkfettet
och sålunda inverka förmånligt eller
ofördelaktigt på beskaffenheten av husdjursskötselns
produkter. Se Fodring: Fodrets inverkan.
Fettbestämning. 1. Vid
foderanalysen sker f. i regel genom extraktion med eter
eller petroleumeter. Det lösta utgöres ej blott
av fett utan innehåller även andra ämnen och
betecknas därför som råfett. Det rena
fettet särskiljes från dessa föroreningar genom
försåpning. M. W.
2. I mjölk. Då f. är den avmjölkens
beståndsdelar, som mest växlar i mängd och
huvudsakligen bestämmer värdet på såväl
mjölken som vissa därav beredda produkter, har
bestämningen av mjölkens fetthalt stor betydelse.
Den utföres noggrannast genom kemisk
analys, som vanligen utföres enligt
Rose-Gottliebs metod genom extraktion med eter
och bensin efter föregående blandning av
mjölken med ammoniak och alkohol. Dä den
kemiska bestämningen är omständlig, ha därför
för praktiskt behov åtskilliga
fettbestämningsmetoder uttänkts, grundade på följande
principer:
a. Uppmätande av grädden.
Grädden uppmätes antingen efter mjölkens
gräddsättning i en graderad glascylinder
(Kre-mometer) eller efter mjölkens centrifugering
i små, i ena änden slutna glasrör medels
härför konstruerade apparater
(Kontrollcentrifug). Då emellertid fetthalten i
grädden kan växla inom vida gränser efter
mjölkens beskaffenhet och sättet för gräddens
avskiljande, giva de erhållna gräddmängderna
endast under vissa förutsättningar relativa
värden för fetthalt er na.
b. Bestämning av det ur
mjölken avskilda fettets volym,
varvid en å de använda provglasen gjord
gradering angiver den mot volymen svarande
viktsprocenten.
En avmätt mjölkmängd blandas med syra
(vanligen svavelsyra), löses och"centrifugeras,
varvid fettet avskiljes i en graderad del av de
använda provglasen. Fettet avläses än i
flytande, än i fast form (se Butyrometer).
c. Bestämning av fettet i
lösning än genom utrönande av fettlösningens
eg. vikt (Soxhlets metod), än genom
undersökning refraktion eller brytningsexponent medels
en Zeiss refraktometer.
d. Bestämning av fetthalten
med ledning av mjölkens större
eller mindre genomskinlighet.
Åtskilliga enkla apparater för dylik bestämning,
vanligen kallade laktoskop eller pioskop hava
uttänkts men äro alltför otillförlitliga, emedan
även andra förhållanden än fetthalten inverka
på mjölkens genomskinlighet. Jfr.
Mjölkprovare.
Fettbestämning i grädde sker
likasom i mjölk dels på kemisk väg, vanligen
efter Rose-Gottliebs metod (se ovan), dels med
hjälp av i praktiken lättare användbara
metoder. Av dessa senare brukas i vårt land
företrädesvis dels Tave Bergs metod med
användning av Lindströms butyrometer, dels M.
Weibulls intorkningsmetod. Enligt Bergs
metod sker bestämningen sålunda: Av grädden
avmätes noga 1.619 cm3 (= fyllningen av en
vanlig Lindströms butyrometerpipett) och
blandas med 14 cm3 vatten. På blandningen
bestämmes fetthalten på samma sätt som på
mjölk med Lindströms butyrometer (se
Butyrometer). Om den så erhållna fetthalten
10-dubblas, erhålles gräddens fetthalt. Metoden passar
för massbestämningar.
Vid intorkningsmetoden
indunstas grädden till torrhet över en låga i en
plåtskål (av samma slag som vid bestämning av
vattenhalten i smör), och av torrsubstansens
mängd beräknas gräddens fetthalt på den grund,
att den fettfria delen av gräddens torrsubstans
är något så när konstant, varför det vid
intorkning utdrivna vattnet indirekt blir ett mått på
fetthalten. Då denna konstant i grädde från
låglandsdjur är 8.7 % av den fettfria grädden,
så erhålles fetthalten f = 1.1 t.—9.5, om t
betecknar procent torrsubstans. Då
torrsubstansen i den fettfria delen av grädde från
kor av Ayrshire och Svensk rödbrokig ras och
fjällras är i medeltal 9.2 och av Jerseyras 10.1,
beräknas fetthalten i grädde från de förra enligt
formeln: f = 1.1 t— 10.1 och från den senare
f = 1.1 t—n.2. L. Fr. R.
3. Bestämning av fettens art
och egenskaper sker enligt åtskilliga
olika metoder. Bland sådana må nämnas:
försåpning, varvid bestämmes, hur många mg.
kalihydrat åtgå för försåpning av 1 g. fett
(Köttstorf ers tal); halten av fria fettsyror,
varav härskningsgraden angives, bestämmes
genom det antal cm3 normalt alkali, som
behöves för att giva 100 g. smörfett neutral
reaktion (syretalet); smörs halt av lättsmält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>