- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
378

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gagnvirke ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

378

(se fig.). I det på fig. angivna läget omslutes
största möjliga antal kraftlinjer av trådkretsen,
och när detta antal vid vridningen medsols
från A sett minskas, uppkommer en
induktionsström i riktningen a n m c a. Efter 1/i varv
ligger trådkretsens plan horisontalt och parallellt
med kraf tlinj erna, och han omsluter nu inga
kraftlinjer alls. Vid fortsatt vridning komma
allt fler, kraftlinjer att omslutas av
trådkretsen, och man skulle kunna tro, att den i den-

Generatorns princip.

samma nu inducerade strömmen komme att
gå i motsatt riktning mot under första
fjärdedelsvarvet, men kraftlinjerna, vilkas riktning
alltid räknas från nord- till sydpol, komma nu
in från andra sidan, så att
induktionsströmmarna även under 2:a fjärdedels var vet gå i
riktningen a n m c a. Först efter andra
fjärdedelsvarvets slut ändras riktningen, ty nu börjar
antalet kraftlinjer minskas; efter 3/4 varv är
trådkretsens plan åter horisontalt och de av
honom omslutna kraftlinjernas antal noli, men
av skäl, som nyss nämndes, inträffar nu ingen
ändring i strömmens riktning vid fortsatt
vridning, förrän 4:e k varts var vet är slut och
trådkretsen åter kommer till begynnelseläget.
Strömmen har nu genomlöpt en hel period
och växlat riktning 2 gånger.

Växelströmsgenerator. För att
man skall få ut strömmen i en yttre ledning,
låter man ej tråden gå ihop i sig själv, såsom
på den schematiska figuren, utan låter ändarna
sluta med från varandra och från axeln väl
isolerade kopparringar kring denne och uttager
i en yttre ledning strömmen genom kontakter,
som ligga an mot dessa ringar och sålunda vid
axelns rotation släpa mot dem. Dessa
släpkontakter, som kallas b, o r s t a r, äro numera
alltid av kol. Ute i den yttre ledningen växlar
naturligtvis med denna anordning strömmens
rigtning på samma sätt som inuti generatorn,
&eh de i enlighet med denna princip konstrue?

rade generatorerna kallas därför v ä x e
1-strömsgen eratorer..

I de i praktiken använda generatorerna äro
de magneter, som framkalla det magnetiska
fältet, elektromagneter, och man nöjer sig
naturligtvis icke med 1 trådslinga utan lindar
upp hela härvor för att multiplicera upp den
elektromotoriska kraften och därigenom
strömstyrkan. Som den inducerade elektromotoriska
kraften är beroende även på den hastighet,
med vilken antalet kraftlinjer förändras, måste
man för att få starka generatorer laga, att
många perioder genomlöpas varje sekund.
Antalet perioder per sekund kallas strömmens
frekvens; den brukar vid våra flesta
elektricitetsverk vara 50, vid somliga 25 och även
40 samt för visst system av järnvägsdrift
endast 15. Om man nu Önskar 50 perioder i
sekunden, skulle i en generator med endast 2
poler fordras en kringvridningshastighet av
likaledes 50 varv i sekunden eller 3,000 i
minuten, en hastighet, vars åstadkommande är
förenad med olägenheter. Man gör därför de
magnetiska fälten flerpoliga: hade man 2
polpar, kunde man nedsätta hastigheten till 1,500
varv i minuten, med 3 polpar till 1,000 o. s. v.
För de största generatorerna har man ända till
60 polpar i det magnetiska fältet och brukar
linda den tråd, i vilken strömmen skall
induceras, i lika många spolar, vardera med sin
kärna av mjukt järn, och anbringa spolarna i
ringar, av vilka den ena löper inuti den andra,
så att generatorn får det utseende, som framgår
av närstående fig., där den roterande delen,
rotorn, tagits ut och ställts bredvidden
stillastående, statorn. Om det är
fältmagneterna, som stå stilla och sålunda befinna sig i
statorn, eller tvärtom, är teoretiskt likgiltigt: de
av trådlindningarna omslutna magnetiska kraft-

Stor växelströmsgenerator isärtagen.

linjerna ökas och minskas vid rotationen lika
väl i ena som i andra fallet. Av praktiska skäl
låter man dock det magnetiska fältet rotera
och förlägger de trådspolar, i vilka strömmen
skall alstras, till statorn. Den ström, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free