Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gödsling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
multning och vittring åter samlat ett nytt
förråd av växtnäring (se Svedjebruk,
Växelbruk) . Mångenstädes har fordom fruktbar j.ord
genom fortsatt odling av säd utan ersättning
för den därmed bortförda växtnäringen så
utsugits, att jordens odling måst övergivas. Så
är förhållandet med stora landsträckor på
Italienska halvön, Sicilien, Cypern o. s. v., som
utgjorde kornbodar för det romerska riket
men nu till stor del ligga öde. I nutiden lämna
Nord-Amerikas fruktbara slätter exempel på
en dylik utsugning av jordens naturliga
fruktbarhet. Endast undantagsvis förekommer i
vår tid, att odling utan g. fortsättes. Ett
exempel härpå är Rysslands »svarta» jord, där
månghundraårig sädesodling utan g. visserligen
ej lyckats uttömma jordens näringsförråd men
dock nedsatt avkastningen till mycket små
grödor. Huru dessa avtaga vid fortsatt
skördande utan g. visa på flera håll anordnade
utsugningsförsök, av vilka de på Rothamsted
äro de längst genomförda. Där nedgick
skördemängden av fortfarande ogödslad jord från
nära 25 hi. vete första året 1852 till
ungefär 18 hi. per ha. i medeltal för åren 1852
—1871 och ej fullt 12 hi. under åren 1872—
1891."
I vårt land har intill senaste tid förekommit,
att grödor tagits från jorden år efter år, utan
att ersättning givits genom g., tills skördarna
ej längre lönade odlingen, varefter jorden fick
ligga i flerårig träda för att återhämta kraft
(se Träda).
Det vanliga är emellertid att genom
regelbunden g. oavbrutet bibehålla jorden vid
bördighet utan annat uppehåll i odlingen än
för en regelbundet återkommande, högst
ettårig trädning.
Olika slag av gödsling. För
jordens g. har i regel husdjurens spillning varit
det första och oftast enda medlet, varav ock
dennas benämning »gödsel» härrör.
Husdjursskötseln har därför i allmänhet varit en
förutsättning för ett oavbrutet åkerbruk, och där
husdjursskötseln i och för sig varit mindre
lönande, har den betraktats som »ett nödvändigt
ont» för gödselbehovets fyllande. Redan i
gamla tider hade emellertid även andra medel
börjat användas för jordens gödsling. Hos
romarna brukades gröngödsling och
kompostberedning (se d. o.), och såväl detta folk som
> vissa germanska och keltiska stammar
använde märgel för att höja jordens fruktbarhet.
Under 1700-talet började malda eller krossade
ben användas som gödsling, och sedan
mineralteorin fastslagit, att växternas näring
utgöres av de olika oorganiska ämnen de
innehålla (se Näring), samt dessa ämnen blevo
tillgängliga i de nyupptäckta lagren av
chilesalpeter, guano och kalisalt, fingo dessa
konstgödselmedel en allt större betydelse
som »bigödningsämnen» vid sidan
av den »naturliga gödseln». De kommo till
följd av det billiga priset och den bekväma
användningen att i betänklig mån ställa
kreaturs-gödselns betydelse i skuggan och minska
intresset för dess omsorgsfulla tillvaratagande,
likasom också kompostberedningen alltmer
försummades. Häremot har åter en reaktion
inträtt genom en klarare uppfattning om
kreatursgödselns stora betydelse för jordens
fruktbarhet, särskilt på grund av dess gynnsamma
inverkan på jordens fysikaliska beskaffenhet
och de för beredningen av växtnäringen
verksamma bakterierna, vilka en utsträckt
användning av konstgödselmedlen i allmänhet
motverkar.
Gödslingens fördelning. Förr
var regel att med regelbundna, oftast rätt
långa mellantider en gång i omloppet på en
gång tillföra stora mängder av gödsel; detta
medförde arbetsbesparing men också den
olägenheten, att de närmast efter gödslingen
följande grödorna fingo onödigt rik tillgång på
näring, varav den överflödiga kvävemängden
direkt skadade genom att föranleda liggsäd.,
och sen mognad, under det att näringstillgången
blev alltmer knapp, ju längjre efter gödslingen
grödorna följde. Numera strävar den kunnige
jordbrukaren att, så mycket omständigheterna
det medgiva, fördela gödslingen i givor, som i
mängd och de ingående näringsämnenas
proportioner avpassas efter de olika växtarternas
behov. Beträffande kvävet, som lätt går
förlorat, lämpar man gödslingen även efter behovet
under olika skeden av växttiden genom
över-gödsling på den växande grödan. Tillförseln
av de olika växtnäringsämnena lämpas också
efter dessas olika löslighet, så att mer
svårlösliga ämnen och sådana, som icke i jorden bliva
mer svårlösliga, såsom kreaturs- och
kompost-gödsel samt benmjöl och thomasfosfat, givas
i större mängder som »förrådsgödsling» för
flera följande grödor, under det att de
lättlösliga avmätas till varje gröda efter dennas behov
och givas så kort tid, som är lämpligt, förrän
de behöva upptagas av växten. Fosfat och i
viss mån kalisalt givas i förråd även av det
skäl, att den mängd av den dyra kvävegödseln,
som gives, skall komma till full och nyttig
användning.
Tiden för nedbringandet beror
även på om gödselmedlet innehåller färdig
växtnäring eller i jorden skall omsättas till
sådan, förrän det kan tillgodogöras. Man
giver sålunda obrunnen kreatursgödsel och
benmjöl i god tid före sådden och
ammonium-salter samt kalkkväve, vilka skola omsättas till
färdig näring i jorden, något före, men
superfosfat och chilesalpeter, som innehålla färdig
näring, omedelbart före sådden eller, det senare,
även under växttiden. Som
övergöds-1 i n g användas företrädesvis lättlösliga ämnen,
som lätt sprida sig i jorden (se Chilesalpeter,
Vallodling).
G. sker i allmänhet som bredsådd över fältets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
