Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Immunitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
Behandlingen består främst i
isolering av de sjuka djuren samt frisk* luft i
stallarna och desinfektion. Hingstar, som haft
sjukdomen och sedan överfört den vid
betäckningen, böra antingen uteslutas från aveln eller
för undvikande av sjukdomens spridning hållas
stationerade på samma ställe och stoägarna
uppmanas att efter betäckningen hålla stoen
isolerade i minst 12 dygn.
Ingivning av medicin åt husdjur möter
ofta svårigheter till följd av djurens
motsträvighet. Som allmän regel gäller, att djurets
huvud ej bör hållas för högt eller eljest i allt
för onaturlig ställning, emedan svälj ningen
därigenom försvåras. Åt hästar gives medicin
helst blandad med mjöl och vatten till en fast
deg, som formas till stora bollar. Genom att
med vänster hand taga ut hästens tunga åt
höger sida tvingar man hästen att gapa, och
därefter införes en träspade, på vilken en
degboll fastklibbas, i munnen och avstrykes på
tungans bakre del. Därefter släppes tungan
genast, och genom att huvudet en stund hålles
i vågrät ställning, hindras hästen att spotta ut
bollen. Ännu bekvämare sker i. medelst en
s. k. ingivningsmaskin, genom vilken degbollen
med en i en hylsa löpande kolv utstötes i
svalget. Flytande medicin ingives bäst ur en butelj,
vars hals införes i munvinkeln, i tandluckan
mellan hörn- och kindtänderna, och under det
att man med ena handen, stödd mot
underkäken, håller hästens huvud i lämplig
ställning, inhälles vätskan försiktigt och aldrig
fortare, än att hästen hinner svälja. Även för
ingivning av flytande medicin finnes en
ingiv-ningsapparat (Goldbecks), bestående av en
gummiballong, förenad med ett starkt, något
böjt metallrör, som vid ingivningen införes
liksom buteljhalsen i munvinkeln. Ät
nötkreatur gives medicin bäst i flytande form,
antingen löst i vatten eller uppslammad i
någon slemmig lösning (linfröslem eller
havresoppa). Ingivningen sker bäst med butelj ss.
åt nästar.
Läkemedel, som ej hava någon motbjudande
lukt eller smak, kunna givas inblandade i
kraftfodret åt både hästar och nötkreatur.
Åt svin uppblandas medicinen bäst med mjöl
och grädde eller sirap till mos, som med en
träspade avstrykes på tungan eller gives i
flytande form med sked. En medhjälpare
ställer sig därvid grensle över djuret, som bäst
placeras i ett horn, och öppnar dess mun
antingen genom att införa en träpinne mellan
tänderna eller med två repslingor, som läggas
den ena om över-, den andra om underkäken
bakom betarna. Åt hundar gives medicin bäst
med sked på det sätt, att den ena mungipan
drages ut och medicinen hälles mellan kinden
och tänderna, under det att medhjälpare hålla
hundens huvud med ett stadigt tag om nosen.
Vid ingivning av piller eller pulver tvingas
hunden att öppna munnen, genom att man med
fingrarna pressar in kinderna mellan
tandraderna och pillret släppes eller pulvret tömmes
så långt bak i munnen som möjligt. Har
hunden matlust, kan medicinen även givas
inbäddad i t. ex. en köttbulle, ett stycke korv
eller dylikt.
Vid sjukdomar, då medicinen ej kan givas
genom munnen, gives den genom ändtarmen
i lavemang.
Vid vissa sjukdomar i andningsorganen låter
man djuret inandas terpentin-,
lysol-eller kreolinångor. För detta ändamål häller
man ett par liter kokhett vatten, försatt med
en till tre matskedar av ifrågavarande medel, i
en vattentät tornister och placerar densamma
framför djurets näsborrar under cirka tio
minuters tid varje timme. I stället för eller i
förening med något av de nämnda medlen kan
höfrö blandas i vattnet. För att förekomma
brännskador är det tillrådligt att lägga en
halmsudd på vätskeytan, och av samma
anledning får tornistern aldrig hängas över
nacken på djuret.
Ett gott sätt att giva djuren medicin är
insprutning under huden. Man får en
hastig och säker verkan, varjämte dosen kan
på det noggrannaste bestämmas. Denna
operation — liksom också direkt insprutning i
blodet, i juvret eller i luftröret — kan
emellertid endast utföras av veterinär. E. N—m.
Inhysesfolk. I äldre tid gjordes ingen
bestämd skillnad mellan backstugu- och
Inhysesfolk, men numera betecknas de senare särskilt
som personer, vilka utan fast anställning bo
inhyses hos andra, varför de vanligen ej lämna
annan ersättning än genom att gå till handa
med de arbeten de kunna. Deras antal, sedan
de i statistiken börjat redovisas särskilt
(numera i gruppen: »utan angivet yrke»), växte
till en tid betydligt för att sedan åter avtaga.
Deras antal uppgavs sålunda: 1805 — 15,184,
1870 högst 55,523, 1900 — 22,633 ocn 1910 —
34>8i8.
Denna föga arbetsföra och än mindre
arbetsvilliga grupp har mycket liten betydelse för
jordbruket. De inskränkningar, som förr
allmän lag gjorde i rätten att sitta inhyses, äro
avskaffade, men inhysning av främmande
kan vara anledning till förverkande av
arrenderätt (se Arrende). Litt.: Nils Wohlin. Torpare-,
backstugu- och inhyses-klasserna. Stockh.
1909. (Emigrationsutredningen bil. XI)
Injektion liktydigt med insprutning av
flytande läkemedel under huden (subkutan i.)
eller i någon av de stora halsblodådrorna
(intravenös i.). Härigenom vinnes en hastig och
säker verkan, utan att matsmältningsorganen
påverkas ss. vid ingivning av läkemedel.
Ink. Se Vårta.
Inkomst- och förmögenhetsskatt. Se
Beskattning.
Inkttbationstid. Se Smitta.
Inkörning, tämj ning. Se Körning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
