Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordbrukareungdomens förbund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S69
maniagda beloppet av medlemmarnas lånerätt
jämte hälften av insättarnas behållning enligt
senaste bokslut. Sedan denna avsättning skett,
kan av återstående vinst till medlemmarna
utbetalas utdelning å deras insatser, dock éj
till högre räntefot än som betalats å
depositionsräkning hos kassan. Då centralkassa
godkänts, förordnas ombud att å det allmännas
vägnar utöva tillsyn över dess verksamhet.
Godkänd centralkassa kan efter ansökan hos
K. B. av staten erhålla dels ett
organisationsbidrag av 2,000 kr. jämte ett tillägg för varje
län utöver 1, som kassans verksamhetsområde
omfattar, av 1,000 kr. för 1 län och 500 kr.
för varje ytterligare län, dels årligt
förvaltningsbidrag av 4,000 kr. under de 2 första och
2,000 kr. under följande år och 1,000 kr. under
ytterligare 4 år, med tillägg för flera län än 1,
näml. 1,000 kr. om året för ett andra län, och
500 kr. om året för varje ytterligare län.
För varje godkänd centralkassa överlämnar
Riksgäldskontoret till Sveriges riksbank
svenska statens obligationer å 100,000 kr. som pant
för samtliga kassans förbindelser, med rätt för
kassans fordringsägare att därav täcka sina
fordringar i den mån kassans egna tillgångar ej
därtill räcka.
År 1920 funnos följande centralkassor: 1.
Mälareprovinsernas (i Stockholm); 2. Södra
Sveriges (i Kristianstad) för Kronobergs,
Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Hallands län;
3. Malmöhus läns (i Malmö); 4. Skaraborgs läns
(i Falköping).
Litt.: Genom K. Jordbr.departementets
försorg utarbetade mönsterstadgar för
jordbrukskassor och centralkassor för
jordbrukskredit samt förslag till instruktioner etc, 1915,
samt Nya mönsterstadgar och förslag till
instruktioner samt formulär m. m. angående
jordbrukskassor och centralkassor för
jordbrukskredit 1919. K. Jordbruksdepartementet
XXXIV och XXXXVI. A. Östergren:
Jordbrukskassor, 1916.
Jordbrukskommission, en jämlikt lag
angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland,
Dalarne, Värmland av konungen för varje av
nämnda län tillsatt nämnd, som har till
uppgift att utöva den tillsyn för förhindrande av
vanhävd, som nämnda lag föreskriver. J.
består av ordförande och 2 ledamöter, valda för
3 år. Se Vanhävd.
Jordbrukskredit. Kreditens
uppgift är att ställa ledigt kapital till
jordbruksproduktionens tjänst. En kapitalist, som ej
kan göra sitt kapital fruktbringande i av honom
själv drivet företag, kan med kreditens hjälp
få det placerat, så att det kommer till nyttig
användning och giver ägaren en inkomst, som
han ej själv kan genom egen verksamhet
uttaga, och å andra sidan kan den, som äger
praktisk förmåga men ej tillräckligt kapital, genom
kredit sättas i tillfälle att göra sin duglighet
gällande vid en verksamhet av mot denna
svarande omfattning: en jordbrukare, som
brukar en egendom, belastad med skuld för lån eller
innestående arvslotter, kan därigenom driva en
mer produktiv verksamhet, än om han skulle
bruka en egendom, vars värde svarade mot
hans tillgångar, och dessa kunna sålunda räcka
till inventarium och rörelsekapital av
önskvärd storlek. Genom kredit kan jordbrukaren
sättas i tillfälle utföra grundförbättringar och
arbetsbesparande anordningar eller genomföra en
ökning i lantbrukets intensitet, som har större
och mer ekonomisk produktion till följd, men
som utan kreditens hjälp icke vore möjliga.
Då rörelsekapitalet vid olika tider till mycket
olika stor del är bundet i förråd av
förbrukningsvaror eller säljbara produkter, är
jordbrukarens behov av tillgängligt kapital mycket
växlande, och med kreditens hjälp behöver han
ej hålla det största behövliga kapitalet bundet i
sin rörelse och låta vid tider av mindre
kapitalbehov detta delvis ligga oanvänt eller insätta
det i bank till låg ränta utan kan inskränka
det i rörelsen bundna egna kapitalet till det
ständigt erforderliga och sålunda t. ex. avpassa
inköp av förråd till läglig tid och låta
försäljningen av produkter bliva beroende mindre av
det tillfälliga penningbehovet än av den lägliga
konjunkturen. J. möjliggör sålunda framsteg
i jordbruket och dess bedrivande med större
ekonomisk framgång. Krediten kan dock även
medföra fara, om ej dess omfattning, art och
villkor avpassas efter företagarens förmåga och
det företags art, som med dess tillhjälp skall
utföras.
Kreditens art och villkor böra
rättas efter det ändamål, vartill den användes.
Lånetidens längd bör rätta sig efter behovets
varaktighet. För ändamål, som är ständigt,
såsom för anskaffning av grund- eller
inventariekapital, böra stående långvariga lån
användas; för företag, vilkas kostnad kan
beräknas återbetalas inom viss tid, böra lån på
motsvarande tid användas. Kapital för
grundförbättringar skaffas sålunda helst genom
amorteringslån, men behov av rörelsekapital
ex. för inköp av kraftfoder, konstgödsel m. m.
bör tillgodoses genom kort kredit. Lånen böra
såvitt . möjligt vara ouppsägbara under den
bestämda lånetiden, så att jordbrukaren har
visshet att förfoga över kapitalet till den
överenskomna räntan under beräknad tid. Däremot
är synnerligen önskvärt beträffande stående lån,
dels att låntagaren äger uppsägningsrätt för
inbetalning av lånet, om förändrade
konjunkturer göra det för honom önskvärt, dels även
rätt att få lämnad säkerhet frigjord, i den mån
lånet amorteras (se Hypoteksf örening).
Säkerheten för långivaren utgöres
antingen av en pant (hypotek), som vid
jordbrukskredit i regel består i en lagligt intecknad
förskrivning i jordegendomen (realkredit), eller
ock av borgen av en eller flera löftesmän, men
förstärkes stundom även genom kontroll över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
