Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koriander - Kork - Korkskabb - Korn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
vigglika flikar, vita blommor, runda frukter,
bestående av två på insidan skåliga delfrukter,
örten luktar illa, frukterna kryddlikt. Dessa
hava sedan gammalt använts som matkrydda.
Sås på våren, helst i rader på 30 cm. avstånd.
Skördas, när frukterna mognat.
Kork är en cell vävnad, som ersätter
ytter-huden hos fleråriga stammar och andra
övervintrande växtdelar (ex. knoppfjäll) och tjänar
till skydd mot yttre åverkan, köld och
växtsaftens avdunstning eller utströmmande, varför
sår på växter överväxas med k.-vävnad.
För att fylla detta ändamål är k.
ogenomtränglig för vätskor och avstänger därför de
vävnader, som ligga utanför dess i barken liggande
bildningshärd, från näringssaftströmmen, så
att de dö. Dylika döda k.-celler fyllas med luft,
varigenom de få ökad förmåga att,skydda de
innanför liggande delarna mot
värmeförändringar. Om endast en k.-bildningsring
(korkkambium, fellogen) finnes i en stam, får denna
en slät läder kork (ss. hos björk och bok),
men om åter flera dylika bildningar uppstå
innanför varandra, bildas en söndersprickande
fällbark av de från saftströmmen avstängda
vävnaderna. K. är en seg, i kemiska
lösningsmedel olösligt förändrad cellulosa (se d. o.).
Till butelj kork och olika industriella ändamål
hämtas k. huvudsakligen från den i sydliga
länder växande k.-eken, Quercus suber L.
Korkskabb, sjukdom på potatisknölar
framkallad av en slemsvamp, Spongospora
sub-terranea (Wallr.). På potatisens yta bildas små,
utvändigt mörka, ini rödaktiga vårtor. Då
dessa småningom sönderspricka, uppstår i
skalet små gropar eller skålar, innehållande
ett brunt pulver, varför sjukdomen även kallats
pulverskorv. K. har i allmänhet ansetts
tämligen ofarlig men har särskilt i Irland gjort
stor skada, och i Förenta staterna har förbud
utfärdats mot införsel av potatis från länder
där k. förekommer, ett förbud, som upphävts,
sedan sjukdomen iakttagits i flera av unionens
stater, men sjukdom å mer än ett par proc.
av varan hindrar dess införsel.
Å jord, där k. förekommit, bör potatis ej
odlas på några år. Jorden bör vara väl avdikad,
emedan k. gör största skadan å dåligt torrlagd
jord. Rester av råskalad potatis böra ej få
inblandas i gödseln, utan avfallet bör antingen
brännas eller blandas med nysläckt kalk och
nedgrävas annorstädes än på åker. E. H—g.
Korn, Hordeum, gräs med ledat ax,
sammansatt av oskaftade 1-blommiga småax,
som sitta 3 tillsammans vid varje axled
skiftesvis åt axspindelns båda sidor. Kring, varje
småax 2 långspetsade skärmfjäll; yttre
blomfjället (kornskalet) i regel långborstat.
Odlat k., H. vulgare L., utvecklar vid
groningen 5—8 frörötter, broddens bladspetsar
äro vridna åt höger (medsols, jfr havre),
snär-pet är kort, bladslidan slutar med skarpa vita
eller violetta bladöron; av de 6 rader, som
småaxen bilda, äro 4 hos vissa former
reducerade till hanblommor eller helt ofruktsamma
rudiment (2-radigt k.). Blomfjällen äro i regel
fast förenade med kärnan, men även former
med lösa blomfjäll (agnar), som bortfalla vid
tröskningen, förekomma, s. k. skallöst k.
Borstet är hos s. k. g a f f e 1 k o r n, vilket icke
odlas i Sverige, gaffelformigt. Blomningen sker
hos stjärnkorn och upprätt 2-radigt k. (f.
erectum) med slutna blommor; 2-radigt
gles-axigt (/. nutans) blommar stundom öppet,
särskilt i axets topp och då axet hastigt går ur
holk; hos vanligt 6-radigt k. är öppen blomning
rätt vanlig, varigenom korsbefruktning och
smitta av flygsot (se Sotsvampar,
Hårdbrand) lätt sker.
Kornstorleken växlar med sort och
näringsförhållanden. I allmänhet är tvåradskorn
stor-kornigast, stjärnkorn mest småkornigt, och
glesaxiga sorter stor korni gare än tätaxiga.
Om vikten se nedan. — Skalhalten växlar
mellan 7 och 15 %. I allmänhet äro
storkor-nighet och kubbig kärnform förenade med lägre
skalhalt, långsträckt, tunn form däremot
med tjockt skal. Ett tunt skal blir vanligen
vid kärnans sammantorkning finrynkigt, ett
tjockt däremot buckligt eller slätt.
Stärkelse-och proteinhalt stå i viss mån i motsats till
varandra, den förra växlar mellan 60 och 80 %;
den senare mellan 7 och 15. Dessa olikheter
äro delvis utmärkande för sorten, i det att de
tvåradiga sorterna med glesa ax vanligen äro
stärkelserikare och proteinfattigare än övriga
sorter, men sammansättningen beror framför
allt på näringstillgången i jorden, i det att
kväverikedom ökar proteinhalten men hög
kalkhalt befordrar stärkelserikedom.
Ursprung och utbredning. Någon
vild stamform till k. är ej säkert känd, men ss.
sådan har den i Kaukasien och Palestina
vildväxande H. spontaneum C. Koch antagits.
K. är ett av de äldst odlade sädesslagen; det
var i odling redan under den yngre stenåldern
såväl i Asien som i Europa, och alla 3
huvudformerna hava påträffats i fynd från
förhistoriska boplatser. Det odlas i så gott som alla
länder, i norr så långt över huvud taget odling
når, lika väl som i varma länder, där dock
huvudsakligen på större höjd över havet. Det
användes till människoföda, till maltberedning
och till foder, i varma länder i synnerhet till
hästfoder. I Sverige var det förr den viktigaste
säden, varom det förhållandet vittnar, att dess
gamla namn bjugg undanträngdes av korn,
som ursprungligen var den allmänna
beteckningen för säd. K. odlas i 3 huvudformer, vilka
vanligen angivas som arter, men antagligen
äro underarter av samma stamform.
1. Äkta 6-radigt 1. s t j ä r n-k., H.
hexastichum L., har alla blommor fruktsamma
och borstbärande, bildande 6 likformigt
utstående rader, så att genomskärningen av axet
bildar en likformig 6-uddig stjärna. Kornen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
