Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f£*&*&>*r^
651
men är något tidigare och passar därför bättre
än denna norr om Skåne. — Under namn av
p 1 y m a g e-k. har tidigare ett tätaxigt icke
sortrent 2-rådigt korn rätt mycket odlats i
mellersta Sverige, särdeles på tyngre jord, där
vekhalmiga sorter lätt bilda liggsäd. Denna
biandsort har allt mer undanträngts av nyare
vid Svalöv renodlade sorter ss. Svanhals- och
Primus-korn. Svanhals kornet har sitt
namn av att halmen i toppen böjer sig under det
tunga axet, men den är dock så styv, att den ej
lätt bildar liggsäd, vilket i förening med tidig
mognad gör sorten lämplig på mullrik jord i
mellersta Sverige. Kärnan, av r*-typ, är stor
(omkr. 50 g. per 1,000 k., 65—70 kg. per hi.),
gulvit. P r i m u s-k. är likaså en styvhalmig
sort, har mycket tätt och brett ax med
utåtriktade kärnor (av /-typ), lika storkornig som
föreg., men med mer finkornigt kärnskal.
Mognar ett par dagar senare än föreg, och
eftermognar långsamt; det är mycket givande men
synes vara lätt mottagligt för strimsjuka.
Malt korn bör hava följande egenskaper:
a. stor kärna (kornvikt ej under 50 g.), med
ringa skal- och proteinhalt (för bryggerikorn
ej över 11 %); för brännvins- och
pressjästberedning är en högre proteinhalt ej ogynnsam;
b. fuktighet ej över 15 %; en hög fuktighet
minskar hållbarheten och gör, att kornet lätt
blir överblött; säden bör »rinna som sand
mellan fingrarna»;
c. jämn mjölighet, som visas av ensartad,
ljus gul eller vit brottyta; ojämnhet i detta
avseende föranleder ojämn mältningshastighet;
d. klar, jämn färg på skalet; oren färg och
svarta spetsar visa närvaro av
parasitsvampar; krusigt skal värderas ss. tydande på
tunn-skalighet;
e. ren lukt; unken lukt gör k. odugligt för
bryggeriändamål;
f. hög och jämn grobarhet (helst ej under
98 %) och groningsenergi, minst 90 % av
kornen böra gro på 2 dygn;
g. sortrenhet, vilken innebär en större
säkerhet för likformighet i egenskaper;
h. fullständig frihet från främmande
inblandningar och söndriga kärnor.
Till bryggerikorn användas företrädesvis
2-rådiga sorter; av gammalt är det skånska,
gottländska och öländska lantkornet högt
ansett. Av förädlade sorter stå chevalier-,
prinsess- och gullkorn högst i anseende. Olika
sorter böra ej sammanblandas, emedan stor
vikt ligger på liktidig groning.
Odling. I nuvarande tid odlas k. i alla
länder, från vilka jordbruksstatistiska
uppgifter finnas. Hela världsskörden beräknas
till något över 30 millioner ton från något över
30 millioner hektar. Största andelen av skörden
lämnades före världskriget av Ryssland med
9—10 millioner ton, därnäst kom Förenta
staterna med 4.5—5, Tyskland och Japan med
2—3 millioner ton. Den enda stora exportören
av korn har varit Ryssland, som utfört
omkring 3.5 millioner ton; i andra rummet kom
Förenta staterna med 300,000—600,000 ton.
Som höstsäd odlas k. huvudsakligen i
Holland och Belgien samt i Balkanländerna, men
överallt är dock vårsädesodlingen ojämförligt
mest omfattande.
I Sverige har k. tidigare varit den mest
odlade säden och den huvudsakliga brödsäden,
vartill den nu användes föga med undantag
för Norrland, där ännu omkring 60 % av
skörden beräknas åtgå till människoföda. Dess
odling har sedan början av 1800-talet varit
stadd i avtagande i förhållande till hela
åkerarealen och sedan 1870-talet även absolut, ss.
följande siffror visa:
% av åkern
Skörd
År Ha.
ton
dt. pr ha.
1801—IO . . 1861—70 . . 1871—80 . . 1881—90 . . 1891 —1900 . 1901—10 . . 1911—20 . .
172,000 240,000 250,000 231,000 220,000 203,000 173,000
. 20 IO
9
5.6
4-7
225,000 330,000 368,000 350,000 315,000 320,000 288,438
I3-i 13.8 14.7 15.1 14.3
15-7 17.0 1
I Norrland är k. till följd av sin tidiga
mognad den viktigaste och i de nordligaste eller
högt liggande trakter den enda mognande
säden. Av övriga landsdelar hava endast de med
kalkrik jord en utsträckt k.-odling, främst
Gottland, med omkring 16 % av åkern bärande
korn, och Öland samt, i andra rummet,
Malmöhus län, under det att det föga odlas i de
kalkfattiga länen, i allmänhet i omvänt förhållande
till havreodlingen. Som bästa k.-jord anses
fruktbar lermylla med god kalkhalt. Tvåradigt
k., som lämnar de högsta skördarna, är mest
fordrande på jordmån och odlas därför
huvudsakligen på god lerjord, under det att det
6-radiga även på sandjord lämnar
tillfredsställande skörd. Endast undantagsvis och blott
i Skåne odlas vinter-k., vilket väl övervintrar
och lämnar en mycket tidig skörd, men då
den mognar före annan säd, är den mycket
utsatt för sparvar. Där k. odlas till maltkorn,
som betalas högt, får det gärna en fördelaktig
plats i växtföljden, ss. efter hackrensade
rotfrukter. I Norrland följer det ofta efter havre
med mellankommande kreatursgödsling, men
eljest och särskilt för malt-k. stallgödslas helst
för föregående gröda och gives kornet blott
konstgödsel. K. utväxer hastigt och upptager
hastigt näringen ur jorden, varav ock dess
behov av god tillgång på löslig näring i jorden
förklaras. Gödslingen bör därför ske med
lättlösliga gödselmedel, brunnen gödsel,
chilesalpeter, superfosfat, kalisalt. Ammoniumsalt är
icke lämplig gödsling (se Ammoniak).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
