- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
676

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvalster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

676

runda ägg. Genom deras sugningar avfärgas
bladen och vissna småningom. »Spinn» finnes
på frukt- och lövträd, buskar och en mängd
växter under glas, t. ex. gurkväxter, rosor,
vin, fuchsior o. s. v. Mot spinnen torde de
nikotinhaiti ga vätskorna göra bästa nyttan.
2. Inomhus förekomma åtskilliga
besvärliga arter, t. ex. m j ö 1 o r e t, Aleurobius
farina D.G., som lever i mjöl o. likn. produkter,
torkad frukt, ost m. m., ostoret, Tyro-

Ostor.

glyphus siro L., som specialicerat sig på ost
och som ofta är ytterst besvärlig i lagerlokaler,
samt h u s o r e t, Glyciphagus domesticus DG.,
vilken förutom i viktualier av alla slag bl. a.
förekommer i stoppade möbler. En av
existensbetingelserna för orens utveckling är fukt,
och i samma mån denna minskas, avtaga
djuren i mängd. Några andra hjälpmedel än
vanliga rengöringsåtgärder kunna sällan tillgripas.

A. T—n.
3. På djur förekomma även kvalster
och framkalla ibland verkliga hudsjukdomar.
På höns äro de av två slag, nämligen
fjällätande och blodsugande. F j ällätande
k., som leva huvudsakligen av epidermisfjäll
på hudens yta och gräva gångar i huden,
förekomma i flere arter. De framkalla m. 1. m.
utbredda hudutslag med klåda och avfallande
av fjädrarna. Oftast förekomma de på huvud
och hals men kunna även sprida sig till andra
kroppsdelar. De angripna djuren böra isoleras
och hönshuset desinfekteras. Är angreppet
inskränkt till huvud och hals, användes
lämpligast påpensling med perubalsam utspädd
med lika delar sprit eller 1/10 spritlösning av
kreosot. Är ohyran spridd över hela kroppen,
kan man, om man ej vill döda djuret, försöka
med insmörj ning mellan fjädrarna av
anis-eller rosmarinolja, blandad med vanlig
matolja (1 : 10). — Kalkben eller b e n s k o rv
hos höns framkallas av ett skabbkvalster,
Dermatocoptes eller Cnemidocoptes mutans Rob.,
vilket lever i huden mellan och under de
horn-artade plåtarna på benens och tårnas framsida.
Benen bliva starkt förtjockade, beroende på
avsättningen av kalkhaltiga skorpor mellan
ben plåtarna, som därigenom skiljas åt och
resas på kant. Klåda med därmed följande

sömnlöshet medför avmattning och avmagring
med minskad eller upphörd äggläggning.
Behandlingen består i att benen ingnidas med
grönsåpa, som följande dag borttvättas med
varmt vatten, varefter de uppmjukade
skorporna försiktigt avlägsnas och benet ingnides
med en blandning av lika delar perubalsam
och sprit eller, för mera ömtåliga djur, en salva
av 1 del perubalsam (eller kreolin) i 6—10 delar
gul vaselin. Ingnidningen förnyas efter 6—8
dagar. Av blodsugande k., som ha
stickande mundelar och leva av vårddjurens
blod, är den vanliga hön s-v äggohyran,
Dermanyssus gallinœ Redi, den som förorsakar
den största olägenheten genom att oroa djuren,
så att de avmattas och magra. De angripa
vanligen hönsen endast om nätterna men hålla
sig om dagen stilla i sprickor i väggarna och på
sittstängerna, varför behandlingen i första hand
riktas mot hönshuset. Det rengöres noga,
väggar, golv, tak och all inredning skuras med
het sodalut och bestrykes eller överspolas med
fotogenemulsion (se Fotogen). Därefter
kalkstrykes hönshuset och hönsen inpudras
grundligt med insektspulver, innan de insläppas.

Skabb förorsakas hos flertalet av våra
husdjur av däggdjurens ordning av delvis
olika kvalsterarter hos olika djur. Egentlig
skabb (Sarcoptes-skahb), som förorsakas av i
huden och underhudsbindväven levande
skabbdjur, förekommer företrädesvis hos häst och
hund och förorsakas av former av det även
hos människan förekommande skabbdjuret,
Sarcoptes scabiei Dug., och visar sig först som
små, rödaktiga knutor, som snart övergå till
smärre pustler (med varliknande innehåll fyllda
blåsor) och efter någon tid brista, varefter det
uttömda sekretet intorkar till tjocka gråaktiga
skorpor! Utslaget åtföljes alltid av intensiv
klåda och avfall av håret; vid försummad
behandling sprider det sig allt vidare, varvid
huden till följ d av det ständiga kliandet
sönder-rives och blir sårig. En annan skabbform
förorsakas av kvaist er art er,’ Dermatocoptes och
Dermatophagus, vilka leva utanpå huden, som
de genomstinga för att suga blod. En form,
Psoroptes {Dermatophagus) communis Raill, har
sin största betydelse hos får. Fårskabb
uppträder i vissa länder farsotartat och
förorsakar stora förluster genom att ullen
förstöres och djuren starkt avmagra. Genom
sekretet från de i början bildade knutorna eller
blåsorna sammanklibbas och avfaller ullen. Hos
häst och nötkreatur förekommer
Dermatocop-tes-skabb i pannlugg, nåck- och man-(hals-)
kam. Dermatophagus-skabb,
förorsakad av Chorioptes (Dermatophagus) symbiotes.
Raill, är mest känd hos hästen som
fotskabb i karleden och på skenbenens baksida.
Klädan kommer hästen att skubba den ena
foten mot den andra och att under nätterna
slå i spiltbalken. Hos nötkreatur förekommer
denna skabbform oftast i fördjupningarna vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free