Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyttjanderättshavares rättatt inlösa under nyttjanderätt upplåtet område - Nåltapp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
840
uppenbarligen förutsatts och som ej
uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen
avsedda ändamålet. Denna ersättning skall
beräknas efter det ökade värde, området
därigenom erhållit, dock ej över den för arbetets
utförande nödiga kostnaden. I fall ej före
nyttjanderättens utgång blir avgjort, att ägaren
ämnar begagna sin lösningsrätt, äger brukaren
.kvarsitta till den fardag för arrenderad
fastighet, som infaller näst efter det lösningsfrågan
slutligt avgjorts, varvid jordägaren har rätt
till ersättning för den tid brukaren kvarsuttit
efter upplåtelsetidens utgång.
Kan ej, då jordägaren vill lösa,
överenskommelse träffas om villkoren, eller bestrides
jordägarens lösningsrätt, skall tvisten avgöras av
skiljemän, från vilkas dom kan vädjas till
domstol. Frågan om innehavarens lösningsrätt
samt om löseskillingen skall däremot på
ansökning av innehavaren avgöras vid
förrättning, till vars företagande K. Bfhde utser
lantmätare med gode män. Talan mot förrättningen
fullföljes hos ägodelningsrätten. — Kommer
inlösen till stånd, skall området anses såsom en
avsöndrad lägenhet. Området bliver i den
nye ägarens hand fritt från inteckning för
fordran och för rätt till avkomst eller annan
förmån. — Kommer icke inlösen till stånd, och
är tiden för bortförande av innehavarens
byggnader m. m. enligt avtal eller lag begränsad till
viss tid efter nyttjanderättens upphörande, skall
tiden för bortförandet räknas från den dag, då
området skall avträdas eller rätten till inlösen
upphört. Kostnaden för förrättningen gäldas
av den lösande, men i ömmande fall av
allmänna medel, se K. k. därom den 26/3 1020.
E. T.
Nåltapp kallas ändtapp på en liggande axel.
Näbbmus, mycket små råttliknande djur,
tillhörande insektätarnas ordning, utmärkta
av spetsigt utdragen nos och spetsknöliga
kindtänder. De äro mycket glupska rovdjur,
som om dagen mest hålla till i sina jordhål men
på kvällen framkomma för att söka föda.
Vanlig n., Sorex vulgaris L., omkring 10
cm. lång, varav svansen 1/3, svartbrun, under
ljusgrå, samt den än mindre d v ä r g-n.?
S. minutus L., som har jämförelsevis längre
huvud och svans samt ljusare färg, leva av
maskar och insekter men angripa även smärre
däggdjur. De äro oskadliga.
Vätte n-n., Crossopus fodiens Pall.,
omkring 12 cm. lång, varav svansen omkring
hälften, med hårfransade fötter, förekommer i
hela landet invid vattendrag, ur vilka han, som
hastigt rör sig simmande ^ller dykande,
hämtar sin föda av vatteninsekter, grodor och fiskar,
samt fiskrom. Kan göra stor skada i
fiskdammar. Fångas i musfällor gillrade med fisk eller
kött som bete.
Näckros, vattenväxter, tillhörande fam.
Nymphceaoeœ, med på ytan flytande blommor
och blad. Såväl gul n., å kan na, Nuphar
luteum Sm., som vit n., Nymphœa alba Presl.,
hava en köttig rotstock, som är rik på
stärkelse och är ett gott nödfoder för svin.
Näktergal, Luscinia philomela B., en liten
gråbrun fågel av trastfamiljen, bekant för sin
vackra sång, förekommer i de sydliga
landskapen; lever av insekter. Se Fåglar 3.
Näring. Såväl växter som djur upptaga
utifrån vissa näringsämnen, som bilda deras
kroppsbeståndsdelar och i vilka energi är
bunden. Livsprocesserna i växt- och
djurkroppen bestå i assimilation eller
näringsämnenas ombildning till kroppsbeståndsdelar,
omsättningar av dessa ämnen och vid dem
bunden energi samt frigörande av energi (kraft,
värme) och avskiljande av förbrukade ämnen.
Dessa livsprocesser äro olika hos växter och
djur, mellan vilka därigenom en växelverkan
äger rum i naturens hushållning. De gröna
växterna upptaga nämligen oorganiska ämnen
och bilda av dem organiska föreningar under
frigörande av syre och bindning av energi,
som hämtas från solens ljus, och upplagras i de
bildade organiska ämnena. Däremot synes
solvärmet, så nödvändigt det än är för växternas
och djurens liv, icke bindas i de av växtcellen
bildade organiska ämnena. Ej heller den
elektriska energien, som kan hämtas från
omgivningarna, synes lämna någon märkbar del
av det i växtcellen vid assimilationen samlade
energiförrådet; försök att låta starka elektriska
strömmar inverka på växterna hava dock ofta
åtföljts av stegrad assimilation (se
Elektrokultur).
De i växten assimilerade näringsämnena
sönderdelas åter delvis under frigörande av
energi vid växtens livsprocesser, särdeles
andningen, under det att återstoden kan tjäna till
olika ändamål, bland annat till näring för
djuren, och slutligen genom andning, jäsning eller
förbränning åter sönderdelas till oorganiska
ämnen under frigörande av energi. De gröna
växternas livsverksamhet är sålunda en
förutsättning för djurlivet, i det att de förra bilda
näringsämnen åt djuren och samla den energi,
som behöves för dessas livsverksamhet,
frigöra det syre, som de behöva för sin andning,
samt befria luften från det överskott av för
djuren skadlig kolsyra, som bildas vid
andningen (se Andning).
De icke gröna växterna kunna däremot i
regel icke bilda organiska ämnen av oorganiska
och binda energi utan leva liksom djuren av
organisk näring, som de ss. parasiter hämta
från andra levande organismer eller som
saprofyter från döda organiska lämningar.
I. Växternas näring.
Historik. Mot den äldre tidens
uppfattning, att vatten var växternas enda n., gjordes
redan vid nyare tidens början den åsikten
gällande, att växterna även upptaga fasta ämnen
ur jorden. Enligt J. G. Vallerius: ȁkerbrukets
kemiska grunder» (1761) upptaga växterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
