Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Pomologiska förening, Sveriges, stiftad
1900, har till syfte att verka för den svenska
fruktodlingens och pomologiens främjande.
Enskilda personer och föreningar kunna
vara medlemmar. Föreningen, som åtnjuter
statsunderstöd, anordnar försök, ledda av
en föreningens försöksledare, beträffande
fruktodling och fruktsorter, samt fruktutställningar
och bestämning av fruktsorter samt har
utarbetat och genomfört noggranna regler för frukts
sortering och packning, infört ett fruktmärke
som garanti för salubjuden frukts
beskaffenhet samt utgiver en årsskrift i 4 häften.
Pony, ponny, betecknar i allmänhet
små-vuxna hästslag. I England räknas hästar under
13 hands — 1,32 m. som ponyer, till vilka
sålunda även den norska fjordhästen (se
Norska hästar) skulle höra. Vanligen räknas dock
blott hästar mindre än 1.25 m. som
egentliga ponyer. Dylika småvuxna hästslag
finnas i åtskilliga länder i bergiga trakter med karg
växtlighet, så på Island (se Islandshäst),
de skotska öarna och höglandet (Shetlands-,
Orkney-, höglands-p.), Wales och södra
England (Exmoor-, Dartmoor-, New-forest-p.),.
på Corsika, Sardinien o. s. v. I Sverige
funnos p.-hästar tidigare både på Öland och
Gottland, men finnas numera kvar blott på den
senare ön. Se Skogsruss. P.-hästar utmärka
sig genom litenhet, spenslig men hård
kroppsbyggnad, tålighet och godmodighet samt stor
energi och äro därför utanför sina
hemtrakter, där de användas till allt arbete,
eftersökta som gruvhästar och lyxhästar för barn.
I senaste tid hava Islandshästar införts till
Danmark och i liten skala även till Sverige
för att användas till dragare vid små jordbruk,
där man ej kan underhålla en stor häst, men
de kunna naturligtvis ej räcka till annat än på
mycket lätt jord.
Poppel, trädsläkte tillhörande pilfamiljen,
Salicineœ, utmärkt av långa slaka, på bar
kvist blommande hängen, med han- och
honblommor på skilda träd. Blomman har 1
pistill eller 8—flere ståndare; fröna äro
fjunbärande. Den i Sverige allmänt vildväxande
arten asp (se d. o.) har ekonomisk
betydelse som tändsticksvirke, men övriga i vårt
land odlade arter hava till följd av den för
hela släktet utmärkande lösa veden värde
huvudsakligen som parkträd och som sådana
särdeles för sin snabba växt, men flertalet
arter äro besvärliga genom sina vitt omkring
uppskjutande rotskott. Allmänt odlas:
Bal-sa m - p., P. balsamifera L., från Nordamerika,
utmärkt av gles, grenig krona, äggrunda eller
hjärtlika, ovan mörkgröna, på undre sidan
bleka blad samt starkt kådiga knoppar. K
a-n a d a - p., P. canadensis Moench, från
Nordamerika och den europeiska svart- p.,
P. nigra L., mycket storvuxna träd med å
båda sidor rent gröna blad, den förra vanl.
med körtlar vid de nedtill breda bladens bas.
Pyramid- P-> P- nigra var. italica Duroi,
ett mypket högt och smalt växande träd med
alla grenar uppräta, finnes i Europa blott
som han träd. Lager-p., P. laurif olia
Ledeb., från Sibirien, med gulgrå, kantiga
kvistar och lansettlika blad, skjuter föga
rotskott, i Sverige blott hanträd. Silver-p.
1. v i t - p., P. alba L., från s. Europa, med grå
bark, ungskott och de nedtill hjärtlika bladen
vitludna. Flertalet p..-arter förökas lätt
genom sticklingar; med asp och silver-p. lyckas
detta dock sämre än förökning genom rotskott*
Population, egentl. befolkning,
användes i förädlingsläran för att beteckna en
blandning {ett bestånd) av om än till det yttre
likformiga, så dock ej ärftligt likartade
(ho-mozygota) individ. Se Art, Förädling,
Variation. Våra gamla lantsorter av
sädesslagen-äro populationer men ej enhetliga sorter.
Populus. Se Asp, Poppel.
Porfyr. Se Bergart.
Porositet, jordens. Se Jord.
Pors, Myrica gale L., en till egen familj,
Myricaceœ, hänförd, tvåbyggande buske med
grågröna, starkt hartsluktande blad, röda
hanax och slutligen gröna honax. Växer
allmänt i mossar, kärr och vid sanka sjöstränder..
Använder förr som bittermedel vid brygd av
mjöd;och öl, men är numera fullständigt
undanträngd av humle för detta ändamål.
Porslinsblomma. Se Saxifraga.
Portionsfisk. Se Sutare.
Portlak, Portulaca oleracea L., en till
fam. Portulacaceœ, hörande, i-årig ört från
Ostindien. P. är lågvuxen, slankig, glatt, med
köttiga blad och samlingar av obetydliga
blommor. P. odlas, fast numera rätt
obetydligt, för att användas söm spenat, sallat eller
soppgrönt. Fröet sås på kalljord höst eller
vår, eller bänk mot slutet av vintern,
varefter plantorna utsättas på försommaren på
fet jord. Frö kan skördas av tidigt utvecklade
plantor,
Portulaca. Se Portlak.
Porvolym. Se Jord; Porositet.
Possessionat, egl. ägare, användes
företrädesvis att beteckna ägare av medelstor
egendom.
Post, svärd. Se Hopfogning av virke.
Postning. Se Sågning: inpostning.
Potatis, jordpäron, Solanum
tubero sunt L., tillhörande nattskattornas familj,
Solanaceæ, härstammar från Chile och Peru,
där den växer vild och odlats redan i
förhistorisk tid. Till Europa infördes p. på
1500-talet och odlades här länge som en
sällsynthet och en delikatess, innan den lyckades över*
vinna den misstro, som till en början i alla
länder hindrade dess allmänna odling och
användning, en misstro, som delvis grundade
sig pä frukternas giftighet. I Sverige hade p.
redan före" år 1700 "från" Uppsala botaniska
trädgård spritts till en del nerrgårdar, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
