Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tistelstång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1103
den sorteras samt upplägges i travar för
torkning. Vid midsommartiden »i n g ö r e s»
dalen, varvid dess sidor taktegelformigt täckas
med färsk granbark (s. k. g r a n 1 ö p e) eller
takspån. Omedelbart därefter inlägges veden
i kullformiga skikt, så att varje vedstycke
riktas mot skon. Den sämsta veden lägges närmast
dalens sidor och överst på kullen, den bättre
i dalens mitt. över kullen, vars storlek beror
på vedtillgången, stjälpes avfallet från
upphuggningen, s. k. s p i n k, varefter den täckes
med torvor och ett tunt lager stybb, utom å
en rand runt foten, där tandning sker vid
lugn och stadig väderlek, vanligen på aftonen.
Sedan elden spritt sig över hela det yttersta
tjärvedslagret, täckes även foten, varefter
kolningen koncentriskt drager sig nedåt skon.
Efter 5 ä 6 timmar börjar t j ä r v a 11 e n, s. k.
parma, att rinna ur uttaget, men därefter
en allt renare tjära, tills dalen är slutkolad,
vilket för en medelstor dal, givande 6o—70
tunnor tjära, plägar taga 3—5 dygn. Utbytet
växlar, beroende på vedens kvalitet och dalens
skötsel, men uppgår vanligen till 30 1. tjära
pr. 1 Im3 väl travad ved. Samtidigt erhålles
5—10 volymsprocent kol, vilka äro av särdeles
god kvalitet.
Tjärans behandling. Sedan tjäran
hunnit »sätta sig», avskiljes vattnet (tjäran
v r ä k e s), varefter tunnorna forslas till en
gemensam upplagsplats, tj ärhovet, där
de mottagas av edsvurna »t j ä r v r ä k
a-r e», som ha att än en gång vräka tjäran,
därefter påfylla tunnorna (packning), sortera
tjäran i 3 kvaliteter: fin, ordinär och grov,
samt att kontrollera tunnornas rymd.
Medräknas allt arbetet med vedens och
tjärans behandling och tunnornas tillverkning
och transport till tj ärhovet, erfordras i
medeltal 9 dagsverken för framställning av 1 tunna
tjära. Tjärbränning i dal bedrives
huvudsakligen i Norrland.
Kolning av töre i ugn giver en
större mängd kolningsprodukter: av 1 Im3 töre
ungefär 35 kg. tjära, 6—8 kg. terpentinolja
och 3 1/2 hi. träkol. Den sålunda erhållna tjäran
är dock av vida lägre kvalitet än den dalbrända.
Ett flertal ugnskonstruktioner förekomma:
I milugnar med direkt värmetillförsel
sker drivningen enligt samma princip som i
en tjärdal. Bättre utbyte erhålles i
retortugnar med indirekt värmetillförsel,
stundom anordnade såsom kontinuerligt drivna
vagnugnar, där järnretorter, vanligen
rymmande omkring 30 m3, a vagnar införas
i ett murat rum, där de omspolas av
förbränningsprodukterna från en eldstad. Gaserna
från retorten uttagas i bottnen och ledas till
kylare, där destillationsprodukterna avskiljas.
Tjära erhålles även vid vanlig u g n s k o
1-ning (se Kolning). M. J. Dft.
Tjärdal. Se Tjärbränning.
Tjärgadd, tjärskate, torsk äte, se
Törs käte.
Tjärkrans. Se Fångst av skadedjur.
Tobak, släktet Nicotiana, av
nattskattornas familj, Solanaceœ, utmärkes av hela,
skiftesvis sittande blad, blommor med
klockfor-migt foder, tratt- eller bägarlik krona samt
2-rummig, torr frukt, som öppnar sig med 2
skal och innehåller ett stort antal mycket små
frön. Av hithörande från Amerika
härstammande arter odlas virginsk t., N.
tabacum L., och dess storbladiga varietet,
mary-1 a n d s-t., var. macrophylla Spr., i många
länder för beredning av rök- och tuggtobak
samt snus. Dessa två former äro ända till
1.5 m. höga, klibbhåriga örter med oskaftade
blad, rosenröda, trattlika blommor med
spetsiga kronflikar; de skiljas genom att huvudarten
har smalare blad och mer utbredd
blomställning än varieteten. Den förr hos oss ej sällan,
numera så gott som ej alls odlade b o n d-t.,
N. rustica L., är ej så högvuxen, mindre
klibb-hårig med skaftade, äggrunda, trubbiga blad
samt gulgröna blommor med trubbiga flikar.
Som prydnadsväxter (blom- och bladväxter)
odlas några arter, ss. den gulblommiga, stora
N. glauca Grah., samt de vit blommiga,
välluktande N. affinis Hört. och silvestris Spegg
& Comes.
T. fordrar milt klimat och är mycket ömtålig
för frost, men har dock odlats i vårt land
alltsedan 1700-talet, då dess odling mycket
uppmuntrades. Numera är odlingen mycket
inskränkt och förekommer huvudsakligen i
Skånes kusttrakter, i trakten av Åhus och
Landskrona samt i Stockholm. T. fordrar en
mot hård vind väl skyddad, mullrik, helst
kalkrik jord, som varje år bör gödslas med väl
brunnen nötkreatursgödsel eller tång; häst-,
får- och svingödsel, latrin och gödselvatten
giva sämre vara. Gödsling med rena,
klor-fattiga kalisalter anses fördelaktig, emedan
tobaken brinner bättre, men klorhaltiga salter
nedsätta dess förmåga att brinna med jämn,
långvarig glöd. Plantor uppdragas i varm bänk
och utplanteras, sedan faran för frost är över,
på 1.2 m. avlägsna drillar med 0.5 m.
plant-avstånd. Till plantor för 1 ar räcker 1.5—2
gram frö. Jorden hålles hela sommaren ren
från ogräs, och vid ogräsrensningen iakttages
stor försiktighet, så att ej bladen skadas, vilket
lätt inträffar, i synnerhet då de äro våta.
Blomknopparna på de stånd, av vilka frö ej
skall tagas, samt bladskott 1. tjuvar i
bladvecken avnypas, för att bladens tillväxt skall
befordras. Skörden, som bör ske, då bladen
blivit mogna, sker vanligen i 2 omgångar. Då
blomningen börjar, skördas de nedersta, ofta
av jord förorenade bladen, sandgodset,
och senare vid höstens början, innan frostskada
inträffar, det övriga, s. k. storgodset.
Vid skörden avplockas (»brytas») bladen fullt
fria från regn och dagg samt läggas packade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
