Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wyandotte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n9o
med hökar. Särskilt i Skåne har varit vanligt
att under höstflyttningen skjuta dem för uv,
vilket dock enligt nu gällande jaktstadga ej är
tillåtet. Se Jaktlagstiftning. T. H—1.
Wyandotte, hönsras, .som uppkommit
genom korsning i Förenta staterna, varifrån
den införts till Europa, till Sverige på
1890-talet. Kroppen är tät, kort, djup och bred
med särdeles djupt och brett bröst, och den är
därför en god köttras och dock samtidigt god
värpras. Ansikte och öronskivor röda. Har
roskam, som utbreder sig över hjässan och nacken.
Förekommer i flera färgvarieteter, ss. vit,
silver-, guld-, gul-, svart- och rapphönsfärgade
m. fl. Ben och skinn gula. Låren rikt
dun-klädda, tarser nakna. (Fig. se Höns: Raser.)
Vikt: tupp 3.5, höna 2 3/4t kg. (standard).
Jämn och pålitlig vinter varpar e, 110—130
ägg, som äro brunskaliga och böra väga 55—
65 g. Är god ruvare och moder.
Våg. Se Anspänning, Spannmålshandel: Vikt.
Vålm. Se Hö: Bärgningssätt.
Våm. Se Idisslare, Matsmältningsorganen.
Vång, i Skåne använd beteckning för
åker-skifte.
Vårbrodd, Anthoxanthum or doratum L., ett
mångårigt men spätt, mjukt gräs med
sammandragen, glest axlik vippa, som slutligen
blir gulglänsande; mittblommorna hava blott
2 ståndare, sidoblommorna äro könlösa. Detta
tidigt på våren blommande gräs angives
stundom som värdefullt på grund av sin
tidiga utveckling och starka hödoft (av
ku-marin) samt för sin höga halt av lättsmälta
näringsämnen. I själva verket torde det sakna
ekonomisk betydelse, då det dels är alltför
obetydligt för att avsevärt inverka på vare sig
bete eller höskörd, dels är utblommat och till
stor del torrt, då bete och slåtter börja, och
dels slutligen kreaturen ej gärna förtära
ku-marindoftande växter.
En närstående i-årig art, A. Puelii L. et
L., är ett i södra Europa förekommande
ogräs, varav frö ofta är inblandat i det i
handeln utbjudna fröet av vårbrodd.
Vårbruk. Se Bearbetning av jorden.
Vårtbitare, stora insekter, närstående till
gräshoppor, från vilka de skiljas genom långa
känselspröt. Honan har sabelformigt
ägglägg-ningsrör. De leva i gräs och bland löv och
nära sig mest av andra insekter, men göra
stundom skada genom att gnaga på mogna
äpplen och päron. ’ A. T—n.
Vårtor äro små, begränsade svulster i
huden, som bestå av en samling förstorade
läderhudspapiller och på ytan ofta äro
sönderspruckna. Största olägenheten medföra de
på spenarna hos kor, då mjölkningen
därigenom försvåras. För att de ej skola spricka
sönder, böra spenarna emellanåt ingnidas med fett
eller borvaselin, och vid stor ömhet kunna de
före mjölkningen bestrykas med kokainsalva
(1 g. kokain på 100 g. vaselin) och efteråt be*
handlas med lämpligt sårmedel, ss. ingnidning
av zinkoxid-, blytannat- eller dermatolsalva.
I n k a r är ett slags, vanligen stjälkade,
vårtor, som kunna uppnå ända till ett
kålhuvuds storlek. Hos hästar förekomma de
oftast på huvudet, i trakten av öronen, under
buken, i skåpet och på benens insida, hos
nötkreaturen mest på juver och spenar, ofta i
stort antal. Den vanliga behandlingen är
av-bindning, vartill man helst begagnar elastisk
ligatur, smala gummislangar eller
gummisnören, som hårt lindas ett par varv omkring
svulstens stjälk och sammanknytas, eller
också avlägsnande av inkarna med en e k r a s ö r.
Frätmedel böra däremot ej användas.
Operation på juver och spenar bör företagas under
sintiden i så god tid, att såren hinna läkas före
kalvningstiden.
Hos vissa husdjursraser förekomma normalt
vårtliknande utväxter på bestämda delar å
kroppen, så t. ex. s. k. t e p 1 o r på halsen
hos getter. E. N—m.
Vårtsjuka, stundom använt namn för
filt-sjuka (se d. o.).
Våtarv, v å t n a r v, Stellaria media Cyr.,
av fam. Caryophyllaceœ, en liten nedliggande,
späd och saftig, hela året om blommande ört
med små, vita blommor. Ett efterhängset
ogräs i trädgårdar och på myr jord. Bekämpas
som andra fröogräs genom rensning m. m.
Vadd, gemensamt namn på de till fam.
Dip-sacacecs hörande släktena Trichera (åkervädd),
Scabiosa (fältvädd) och Succisa (ängsvadd),
samtliga utmärkta av att blommorna äro fästa
på ett platt blomfäste inom en krans av
svepeblad. De växa på ängar och backar och ätas
av kreaturen men sakna all betydelse som foder.
Den blåblommiga ängsväddens blad
användes förr till färgning av ylle.
Väderkvarn. Se Vindkraft.
Väderlek. Se Klimat.
Väderleksförutsägelse. För jordbruket är
kännedomen om blivande förändringar i
väderleken, särskilt inträffandet av nederbörd
och frost under sommarhalvåret, synnerligen
önskvärd för arbetenas anordning och för
vidtagande av åtgärder för att avvärja skada av
dessa företeelser. Talrika försök att förutsäga
väderleken för längre tid i förväg ha också
gjorts och göras alltjämt, varvid det legat
nära till hands att till grund för sådana
spådomar lägga förändringar i jordens, solens och
månens inbördes ställning. Bland sådana
förutsägelser må erinras om dem, som förr voro
införda i almanackan. Emedan det läge,
jorden, solen och månen intaga till varandra, blir
alldeles lika efter en period av 19 år, trodde
man, att även väderleken skulle hava samma
period, och införde därför i almanackan som
sannolikt det väder, som rådde motsvarande
dag 19 år förut. Då dessa förutsägelser visade
sig alldeles otillförlitliga, borttogos de mot slutet
av 1800-talet. Även i senare tid ha väderleks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
