Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
brudnatt; männen sutto redan vid årorna. Olof
bland dem; han höll blicken orubbligt fäst på
bruden, medan han, likt de andra, drev båten
framåt med bröstet. Lämmeln såg utklädd ut
i s in sjölappsdräkt. Bredvid honom satt bruden i
all sin ståt, bara fem minuter skilde henne från
det nya livet! Repen voro nya, männens armar
starka, och allt gick bra! Men s å nickade bruden
mot Olof, lyfte lugnt av sig den skimrande
guldkronan, ställde den bredvid sig på bänken,
slog med en innerligt öm och vacker rörelse
en av sina långa tofsprydda flätor kring sin älskades hals, och så störtade de båda i vattnet, varefter de med fasta, lugna tag simmade mot den
dödsbringande forsen!
Man kan inte säga, att lämmeln skrek.
Ingen skrek, vi bara stirrade. Och så sågo vi,
sågo alla hur hon löste den vita brudkolten och
anförtrodde den åt vattnet, och den kom, buren av
vattnet, mitt i d e vitskummiga bränningarna. Så
kysstes de för sista gången och voro försvunna
för alltid
Dock — inte för alltid. Dagen därpå hittade vi
dem, men så tätt sammanslutna i sin sista omfamning, att ingenting förmådde skilja dem åt.
Så måste lämmeln begrava dem i samma
kista, efter han ju hade en makes skyldigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
