Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.10 -
för honom som för lappen finnes en het svavelsjö
dit han kommer o m han svär.
Skjul tror bara allra innerst för sig själv...
att... finns det en svavelsjö för lappen, så finns
det nog också en för nybyggarna — och är nog
deras tusen långa famnar djupare!
Ack, så vackert länsmans vackra solögon
lyste av glädje över att ha kunnat hjälpa fattiga
människor i nöd, ty vad är väl fjällets barn annat
än fattiga människor i nöd, fast fint herrskap
tror dem vara bara ackjor och renar och koltar och
b ä l t e n — o c h s u p a b r ä n n v i n o c h a l d r i g k u n n a
slita ont.
Fina herrskap tror lappen vara fjällets levande sten... ej fjällets levande kött och blod.
Feberns rov fick nu av god hjälpare två vita
nypor mjöl i ett papper, som voro av sådan makt,
att det röda spöket måste blekna ...! Lägrets alla
miuka hudar samlades sen till ett, miukt berg-
ät länsman och så försökte vi fattiga okunniga
fjällmän hedra och glädja honom på sätt vi m ena
glädja den vi akta högst och älska med fest och
dans och stort kalas.
Inga gåvor ville han taga emot, endast av
Jakkos hustru en liten pärlpung och så en slidkniv, snidad av Skjul själv. Av Pako ville han ej
taga något. Men Storherrn gav honom ändå en
gåva, en den största. När brännvinskosan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
