Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 149
är lustigt, må du tro. I dag tycker jag, att vi skola
få hjälpas åt att flytta från holmen. Det blir kallt
för dockorna nu. Det är strax vinter, sade träd-’
gårdsmästaren i går, när han böjde ner stamrosorna
och täckte över dem.>
»O ja, Nicka, det skola vi — och jag skall be
pappa, att Jens och Tilla få hjälpa oss! Förra hös-
ten, den dagen vi flyttade in, minns jag att mamma
satt i vagnen, när vi kommo bärande med sakerna,
och mamma skrattade åt oss och sade, att när vi
hade fått in lilla spisen och allt i ordning i vårt
dockrum, så skulle hon komma till oss på kalas.>
»Ja, Ester, och då minns jag att mamma var så
vacker som jungfru Maria på tavlan i kyrkan.
Mamma var så där vit och röd på kinderna och
satt och såg ner så här på Natti, som hon höll i
knäet. Det såg alldeles ut som på en tavla.”
»O, om mamma vore här, så att jag finge krama
henne just nu», sade Ester med längtande stämma.
»Jag tål inte att tänka på att mamma skall ligga
ensam därborta i gravkoret, där det är mörkt och
iskallt som i en källare. Om jag skrattar och är
glad aldrig så mycket, så blir jag ledsen igen, när
jag tänker på det”, inföll Nicka.
Esters tårar runno redan strida.
»Ja men, Nicka, Mita säger, att mamma är så
glad nu — hon är alldeles frisk och är klädd i
skinande vita kläder.”
»Ja, och så vet jag någonting>, avbröt Nicka.
»Du skall få höra! Trädgårdsmästaren satte ner
krassefrön — kalla, torra frön — det såg rikigt
dumt ut, och det sade jag honom också att det ald-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
