Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 1. ᚢ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första himlen». Jag" har redan nämnt, att urtidstjuren i
Mithra-läran var av himmelsk natur. I den persiska religionen hölls
tjuren helig: hans själ ansågs befinna sig »i himlen» och stå
under Zarathustras skydd. Ett visst inflytande från egyptisk
religion kan även ha gjort sig gällande: egypterna tänkte sig
himlen bl. a. i en kos gestalt (se avb. 11). Att det semitiska
uralfabetet begynner med ett tecken med namnet ’oxe,
nötkreatur’, kan för övrigt ha sin grund i egyptisk föreställning
om kons och tjurens helighet. De äldsta semitiska
bokstäverna, Sinaialfabetets, ha uppstått i anslutning till
egyptiska skrivtecken, som förenklats till ett fåtal rena ljudtecken.
Av uttalanden i en latinsk skrift framgår även, att den
hebreiska bokstavsmystiken sammanställt alfabetets första och
sista bokstav med »himlen» och »jorden». Att döma av många
skäl, som i det följande skola närmare utvecklas, synes
runraden närmast ha utgått från mithraistisk miljö i senantik tid.
Som den äldsta mithraistiska bokstavsmystikens ursprungsland
ha vi, såsom redan blivit nämnt, att betrakta Babylonien
under persiskt välde och något senare. Här har urtidens gamla
stjärndyrkan länge kvarlevat och övat stort inflytande på andra
folk. I detta sammanhang kan även beaktas, att tjuren var
namnet på en stjärnbild, i äldre tid den första inom
zodiaken. För mithraisterna bör det därför ha fallit sig
naturligt att sammanställa alfabetets första bokstav med den
heliga tjuren och därmed rituellt sammanhängande
föreställningar: storoffer (lat. taurobolium), livskraft m. m. Hos
lapparna, som övertagit mycket från fornnordisk hednisk religion,
var offer av en rentjur ett livsoffer, d. v. s. vad som krävdes
för att rädda en av döden hotad människas liv. Vi veta även,
att ett dylikt offerdjur måste vid rituellt riktigt förfarande
dödas med ett enda slag (Randulf hos Qvigstad). I den
svenska allmogens vidskepelse finnes något motsvarande: en
tjur, som använts vid avel, skall erhålla ett slag med en käpp,
och vid förfärdigandet av en s. k. »stäkvisla», en klyka använd
vid nötkreaturs parning, har man att tillse, att man får loss
den kluvna grenen från trädet med ett enda snitt, varvid
man har att vända ryggen mot trädet och skära med vänstra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
