Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platina. Platinagruppens metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
PLATINA. PLATINAMETALLER.
2HC1, PtCl4 (sur platinaklorid). Då föreningen innehåller jonerna 2H’ och PtCl6",
bör den betraktas såsom en syra, platinaklorvätesyra, och formeln skrivas H^.PtClg.1
Det är denna förening, som vanligen betecknas såsom platinaklorid, vilket
namn egentligen tillkommer föreningen PtCl4.2
b* Platinaklorvätesyrans kalium- och ammoniumsalter: kaliumplatinaklorid,
K2 . PtCl6, och ammoniumplatinaklorid (NH4)2 . PtCl6, äro svårlösliga (fås såsom
gula oktaedriska småkristaller, då platinaklorid sättes till lösningen av ett
kalium- eller ammoniumsalt). Platinaklorid har av denna orsak användning
för att skilja kaliumsalter från natriumsalter. Ammoniumplatinakloriden
kallas ofta platina-salmiak; vid upphettning går den lätt sönder och lämnar
såsom återstod metallisk platina (platinasvamp)..
314. Platinas förekomst och framställning’. Platina påträffas såsom
korn i flodsand, gedigen men i legering med andra platinametaller, järn, guld
o. s. v. Förnämsta fyndorten är Ural.
Vid framställning av ren platina äro huvudprocesserna följande. Den nativa
platinan behandlas med salpetersyra, som utlöser en del av metallerna, och
sedan med kungsvatten, varigenom platinan bringas i lösning. Platinalösningen
försättes nu med salmiak, som utfäller platinan såsom platinasalmiak. Till
sist glödgas platinasalmiaken, och den erhållna platinasvampen hopsvetsas
genom hamring eller smältes i knallgasugn eller elektrisk ugn.
315. Platinametaller.
a. Platina är den viktigaste metallen i en grupp besläktade, som kallas
platinametaller. Hit höra dels de mycket tunga metallerna osmium, iridium,
platina (egentlig vikt omkring 22), dels de jämförelsevis lätta rutenium, rodium,
palladium (egentlig vikt omkring 12).
Platinametallerna ha flera märkliga egenskaper. Alla äro de mycket
svårsmälta, särskilt osmium, som icke smälter i knallgaslågan. Till gruppen höra
de tyngsta av alla grundämnen (tyngst är osmium med den egentliga vikten
22,5). Två av gruppens metaller, rodium och iridium, äro i rent tillstånd
olösliga i alla syror, t. o. m. i kungsvatten. Inom gruppen påträffas de högsta
atomvärden, som äro kända, nämligen hos osmium och rutenium, vilka kunna
vara åttavärda, nämligen i tetroxiderna Os04 och Ru04.
Palladium har liksom platina, men i betydligt högre grad, förmågan att
adsorbera väte (flera hundra gånger metallens egen volym), som i detta
tillstånd verkar kraftigt reducerande. En tråd av palladium, som insmälts genom
väggen av en glasbehållare med väte, verkar vid uppvärmning såsom en kanal
för vätet.
a. Iridium användes i legering med platina för att göra denna metall mera
hård och motståndskraftig mot kemisk inverkan. Sålunda äro rikslikarna för
1 Silvernitrat ger ej reaktion för Cl’-joner. Vid elektrolys vandrar vätet
ensamt till katoden, kloren och platinan till anoden.
2 Vid lindrig upphettning av platinaklorvätesyran i klorgasström bortgår
HCl och man får den egentliga platinakloriden PtCI4, som vid omkring 250°
förlorar klor och omvandlas till klorur PtCl2. Vid starkare upphettning fås
metallisk platina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
