Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Översikt av kemiens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSIKT AV KEMIENS UTVECKLING. 247
d. Den organiska kemien, som tidigare stått tillbaka, uppnådde nu en
blomstringsperiod (genom Wöhler, Berzelius, Liebig m. fl.)- Nya föreningar upptäcktes
i stor mängd. Man fann att organiska ämnen kunna framställas av oorganiskt
materiel (första gången urinämnet, Wöhler 1828). Isomerier blevo bekanta i
allt större antal; och rörande de organiska föreningarnas sammansättning började
teorier uppställas, ur vilka småningom utkristalliserade valensbegreppet samt
strukturkemien.
e. Grunden lades till utforskandet av de kemiska processerna inom de
levande växt- och djurkropparna, ävensom till åkerbrukskemien förnämligast genom
den tyske kemisten Liebig.1’ Mineralogien erhöll en fast grundval genom
utveckling av metoderna för mineralanalys.
352, Tiden efter 1800-talets mitt kännetecknas av en synnerligt kraftig
utveckling på kemiens alla områden.
a. Särskilt har den fysikaliska kemien gått framåt, och dess satser ha blivit
grundläggande för kemien i dess helhet.
Avogadros princip har allmänt lagts till grund för valet av molekylvikter för
gasformiga ämnen. Härigenom har fasthet uppnåtts i fråga om de kemiska
föreningarnas beteckning genom formler.
Uppfattningen av kemiska reaktioner såsom jämviktstillstånd har trängt
igenom; och man har funnit viktiga lagar för jämvikt och jämviktsförskjutningar
(Guldberg-Waages lag o. s. v.). Reaktioner hava studerats med hänsyn till
reaktionsförloppets hastighet; och man har lyckats finna medel — även tekniskt
värdefulla — att genom katalytiskt verkande ämnen påskynda hastigheten.
Klarhet har vunnits beträffande tillståndet i lösningar. Särskilt må nämnas
upptäckten av det osmotiska trycket, för vilka lagar befunnits gälla, som
motsvara lagarna för gastryck (van’t Hoffs lag). Studiet av de osmotiska
fenomenen har lett till metoder att bestämma molekylvikten även för lösta ämnen.
De egendomligheter, som man iakttagit i fråga om elektrolyter i lösning,
hava erhållit en tillfredsställande förklaring genom den av Arrhenius uppställda
elektrolytiska dissociationsteorien, som i grund omgestaltat föreställningarna i
fråga om stora områden av kemiska reaktioner.
En sådan förening av andra ordningen var t. ex. kaliumsulfatet (som på
Berzelius’ tid kallades svavelsyrad kaliumoxid och tecknades K20, S03). Då
även kaliumsulfatet innehöll en restladdning (positiv), kunde den bilda en ny
förening med ett annat salt, som innehöll en restladdning av motsatt slag. En
sådan förening av tredje ordningen var alun [K2S04, A12(S04)3]. Över huvud
ville Berzelius på detta sätt (»dualistiskt») förklara all kemisk affinitet, alltså
även i fråga om i eke-elektrolyter t. ex. organiska föreningar, såsom beroende på
attraktionen mellan en huvudsakligen positivt laddad del och en huvudsakligen
negativt laddad. Enhetligheten i systemet är tilltalande. För teoriens
utsträckning till icke-elektrolyter funnos emellertid alltför svaga grunder. Då
det också visade sig ogörligt att bringa teorien i samklang med Faradays lag
(funnen 1831) och åtskilliga andra under 1830- och -40-talen nyvunna
erfarenheter, blev teorien, sedan den ett par årtionden varit allen ah ärskande, åter
övergiven och nästan bortglömd.
1 Justus v. Liebig, född 1803, död 1873, har genom banbrytande arbeten inom
många områden av kemien samt genom de impulser han givit åt en talrik
lärjungeskara utövat större inflytande än någon annan på kemiens utveckling
under 1800-talets mellersta decennier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
