- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
170

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fem kronor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi stodo omkring och försökte komma i språk
med henne. Hon var krokig och grå med detta
på en gång trötta och forcerat vakna uttryck, som
kommer av näringssorger. Näsan var böjd mot
hakan, munnen infallen och ansiktet rynkigt.

Men allt som hon kryade till sig, blev hon
meddelsam. Hon svarade på frågor och berättade
vitt och brett med ett eget tungt uttryck och i
platta, vardagliga vändningar, hur hon hade det.

»Svårt var det i vintras, förstås», sade hon.
»På tre veckor kunde jag inte komma ut för snö.
Det var det att jag hade sillen, och mjöl hade
jag också. Men till sist tröt bränslet. Och då fick
jag gräva mig igenom snön själv och fram till
vedbo’n.»

Och sist kom hennes historia eller de bitar
därav, som jag berättat här. Det kom lugnt och
simpelt. Det som hade hänt, det hade hänt. Och
nu var det förbi.

Men ju längre tillbaka den gamla kom i sina
minnen, dess mer förmörkades hennes ansikte.
Munnen kneps skarpare samman, och ögonen fingo
ett vasst, pinsamt uttryck. Hon berättade om sitt
släp, om tider, när hon ej visste, var hon skulle
få brödbiten ifrån, om dagar av arbete, när hon
om kvällen av trötthet ej förstod, hur hon dagen
därpå skulle komma upp ur sängen. Därpå
berättade hon om mannens död och om allt det
andra.

Jag kände mig helt beklämd, där jag stod.
Var det att leva detta, att dag ifrån dag, år ifrån
år ej hinna med mer än att hålla hungern och
kölden på avstånd? Jag tyckte mig se släkte
efter släkte födas och dö utan att hava hunnit
mer. Och ännu skulle miljoner ryggar krökas,
miljoner hjässor bliva grå, miljoner anleten fåras,
utan att de i livet ens kunnat sträva efter ett
annat mål än det att hålla livet vid makt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free