Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara för det välsignade kunskapens träd på latin och
grekiska, som vi alla tvingades äta af, trots sunda förnuftets
gudomliga lag.
Hvart Blom, skolkamraten, tog vägen, vet jag ej; men
brodern Lars, vår gamle välgörare, blef några år derefter
antagen såsom trädgårdsmästare hos en af Skånes rikaste
possessionater, en f. d. major L*, dessutom känd såsom ett
riktigt plågoris för sina underhafvande. Man hade varnat
Lars Blom för en sådan husbonde och föreställt honom
det okloka uti att lemna ett ställe, der han var omtyckt
af alla och så godt som allena styrande i sitt fack, för att
taga kondition hos en person, som för sina underhafvandes
upptuktelse hade en enkom s. k. “spökammare“ på sitt gods[1].
“Jag har ympat trän, dem alla andra ansett ohjelpliga,
och lyckats,“ svarade Lars Blom och reste, trots alla
varningar, till Skåne. Kommen dit och till det gods, hvars
trädgårdsmästare han skulle blifva, fann han både trädgård
och växthus i största lägervall.
“Hur många dagsverken består man trädgården?“
frågade han inspektören samma dag han kom.
“Hundra på året,“ svarade denne.
“Anser herrn det möjligt att hålla trädgård och växthus
i försvarligt skick med så ringa hjelp?“ frågade vidare
Lars Blom.
Inspektoren ryckte på axlarna, men teg.
“Först måste växthuset sättas i fullgodt skick,“
förklarade trädgårdsmästaren, “och sedan måste jag ovilkorligen
ha minst fyrahundra dagsverken att tillgå om året.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
