Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm von Schwerin. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af friskhet än i dag, nedlade han i ett historiskt
verk: »Staternas historia».
Efter dessa sina tankar och åsikter ledde han
sina söners utbildning.
Följden blef, att för de unga barnen stodo
historiens hjältar i lefvande gestalter fram, manande
dessa gossar inne i deras lilla barnkammare att en
gång som män bli dem lika.
Om den yngste, Vilhelm, har fadern själf
berättat, att anekdoten om Temistokles, den
grekiske hjälten, som lefde för snart 2,500 år sedan
och som elfvaårig vid ryktet om fältherren
Miltiades’ segrar mörkt suckade: »Miltiades’ segrar ge mig
ingen nattro», — att denna anekdot gjorde så djupt
intryck på den äfven elfvaårige västmanländske
gossen, att man länge hörde honom gå och mumla
för sig själf: »Miltiades’ segrar ge mig ingen
nattro.»
Denna hänförelse för historiens stormän sökte
fadern vända till sann svensk fosterlandskärlek.
Gaf fadern manlig svenskhet, så gaf modern,
som sagdt, fromhet.
Så ofta hon kunde, samlade hon sin lilla flock
omkring sig och läste med den psalmer och
bibelverser. Gaf fadern stålet i karaktären, så var det
dock hon, som gaf värmen.
Hemlifvet i Sala sockens prästgård för hundra
år sedan erbjuder således en bild af verklig
skönhet: barn, hvilkas själar danats af en äkta
gammalsvensk, storslagen uppfostran, som skapar helgjutna
människor och hjältar vid unga år, två söner, gripna
af höga ideal, gamla, men dock evigt unga: Gud
och fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
