- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1912 /
125

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Något om snyltande djur och växter. Af T. O.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGOT OM SNYLTANDE DJUR OCH VÄXTER. 125,

vecklas, sedan bildningen af groddceller upphört,
denna hornaktiga, något böjda, utvändigt blåsvarta
och invändigt hvita eller något rödaktiga
svampbildning, som vi känna under namn af mjöldryga
och som innehåller ett giftämne, hvilket, om den
med mjöldrygor uppblandade rågen före mainingen
till mjöl i>êke väl rengöres, lätt åstadkommer den
s. k. dragsjukan.

Sedan mjöldrygan efter full mognad fallit till
marken, ligger den där vintern öfver och utvecklar
på våren följande år sporbildande organ, som
utgöras af ett skaft med hufvud, i hvilket de
spor-alstrande cellerna ligga. Vid tiden för rågens
blomning äro sporerna färdiga att med vindens
tillhjälp börja sin vandring, till dess de fastna \ en
passande blomma, där utvecklingen börjar på nytt.

Klöfvérsnärjan utvecklas utan hjärtblad från
frön, hvilka gro i jorden. Sedan den späda
groddplantan träffat en klöfverväxt, slingrar den sin
trådsmala stängel omkring dess stjälk och börjar
omedelbart därefter sitt snyltande lif. Den
utvecklar små sugrötter, hvilka tränga igenom
värdplantans bark- och bastceller in i de saftförande
cellerna, från hvilka den besvärliga snyltgästen
därefter uteslutande hemtar sin näring. Då den på
detta beqväma sätt kan förse sig med näring, har
den ej behof af hvarken blad eller bladgrönt,
hvilka därför alldeles saknas hos dessa
egendomliga växter. Men värdplantan; klöf vern, som har
att föda både sig själf och sin efterhängsna gäst,
för ett aftynande lif. Därför är också
klöfversnärjan, där’den innästlat sig, ett ibland’ våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1912/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free