Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om åska och åskskydd. Af T. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
har så mycket mera skäl därtill, som detta
skyddsmedel står honom till buds för jämförelsevis ringa
kostnader.
Stundom hör man uttalanden, som tyda på att
en husegare anser sitt hus vara tillräckligt
skyddadt mot åskfara af intill detsamma växande höga
träd. Denna uppfattning är alldeles grundfalsk.
Tvärtom medföra sådana träd större fara för
byggnaden, än om de ej funnes. Åtminstone böra öfver
byggnaden utskjutande grenar absolut afhuggas
och inga grenar tillåtas komma byggnaden närmare
än två meter.
Tydligen måste stor vigt ligga på att
ledningen är riktigt utförd. Ty äfven nätåskledare
kunna, om de äro oriktigt eller slarfvigt
utförda, verka mera till skada än till gagn.
Ledningen måste vara oafbruten, d. v. s. att
uppfångare, luftledning och jordledning skola
stå i fullt ledande förbindelse inbördes. Den
använda kabeln får icke vara för klen, ty är så
förhållandet, kan densamma vid åskans nedslag lätt
smälta och i närheten befintliga brännbara ämnen
därigenom antändas. På halmtak skall kabeln
läggas på en träståndare på visst afstånd från taket
och isoleras.
Brott mot hvilken som helst af dessa
grundregler göra ledningen opålitlig, hvarigenom
ändamålet förfelas, ty det är just trygghet mot åskfara
som åsyftas.
Då nu så mycket är sagdt om nätåskledare, torde
det icke vara utan sitt intresse att få litet reda på,
huru dessa åskledare äro beskaffade och hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
