- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1912 /
270

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några drag ur den svenske bondens lif i forna dagar. Af Einar Odhner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

begaf sig brudgummen på bröllopsdagens morgon
i sällskap med slägt och vänner till brudens hem
eller till »brudsätan», d. v. s. den, som klädt bruden,
prestfrun eller hvem det nu var. I äldre tider
och på vissa trakter ännu på 1830-talet voro alla
till häst, ett bruk, som lefvat qvar från den tid,
då inga »vagnvägar» funnos, utan alla redo.
Brudriddarne skulle rida i förväg för att fråga, om
brudgummen var välkommen, och så återvända
med svaret.

. Riklig förning af olika slag medfördes af alla
bröllopsgästerna. Det var kött af alla slag, det
var ostkakor, bakelser, risgröt o. s. v. allt efter
råd och förmåga. Då skaran af gäster samlats,
följde vigseln omedelbart eller ock färd till
kyrkan, om det var »kyrkbröllop». Stor ståt
utvecklades vid bröllopsfärderna. Där förekommo
för-ridare och spelmän, som utförde musik under vägen.
Skjutande och annat oväsen förekom litet
emellanåt under färden, kanske ett minne från brudrof vens
oroliga tider. På återfärden mottogs bröllopståget
redan vid inkörsporten med en välkomstsup. Här
och vid trappan voro höga »brudgranar» resta,
liksom julens granar afqvistade, så att endast
toppen var qvar.

Middag följde nu omedelbart, men föregicks af
ett våldsamt krusande. Man var visserligen
mycket noga med rangen och visste väl, hvar ens
plats var, men ändock hörde det till, att man skulle
göra det starkaste motstånd vid inbjudningen till
bordet. Ja, det hände ej sällan, att man fick
leta fram bondhustrurna bakom fähuset eller på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1912/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free