Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. A. AFZELIUS OOH DE SVENSKA FOLKVISORNA. 10
Näcken.
Djupt i havet på demantehällen
Näcken vilar i grönan sal.
Nattens tärnor spänna mörka pallen
över skog, över berg och dal.
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud,
när och fjärran ej en susning, intet ljud
stör det lugn över nejden rår,
när havets kung ur gyllne borgen går.
Ägirs döttrar honom sakteliga
gunga fram på den klara sjö,
harpans ljud de gå så sorgeliga
söka fjärran en våg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen,
ingen stjärna bådar nattens drottning än.
Freja smyckar sitt gyllne hår,
och Näcken så sin sorg på harpan slår:
»O, var dväljs du, klaraste bland stjärnor
i den blånande skymningsstund?
Du, som fordom en av jordens tärnor,
var min brud uti havets grund.
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag,
smög så skön, så blyg de tjusande behag
mot min barm i den svala flod,
och gyllne harpan stum på vågen stod.
Men dig Oden böd högt över jorden
evigt stråla från Gimles famn.
Med sin harpa sångarn, enslig vorden,
kvar blott äger din bild, ditt namn.
Men en dag, när midgårdsormen reser sig,
gudar väpnas, allt förlossas — då hos dig
skall jag åter på vågor blå
för nya världar gyllne harpan slå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
