- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1920 /
141

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Kvinnorna i Fänrik Ståls sägner. Av Nora Torulf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KVINNORNA I FÄNRIK STALS SÄGNER. 141

liden, den man, som fick mitt hjärtas tro, har flytt
med skam ur striden.»–––––-

En av gestalterna i Fänrik Ståls sägner, som mest
fäster sig i minnet, är Lotta Svärd. Det ligger något
friskt och kraftfullt över henne, och fastän hon under
fältlivet kanske blev litet grov på ytan, var hon
innerst hjärtans god och höll av sina »gråa gossar».

Som ung var hon vacker och kanske mera vek,
men när kriget bröt ut 1788, följde hon sin man,
soldaten Svärd, ut i kriget. Där förlorade hon snart sin
skönhet; en del tog »första vinterns köld», »den andra
blev första sommarens stöld», och den tredje och sista
»lät hon drunkna i tårars flod», när Svärd föll för
fiendehand.

Sen, när det åter blev krig, hade hon ingen Svärd
att följa, men fältlägret hade blivit hennes käraste
plats och soldaterna hennes käraste vänner; därför
var hon med i hären igen som marketenterska.

Nu var hon varken ung eller vacker, men de »grå
gossarna» tyckte om henne ändå. Få voro väl de,
som inte lyste upp, när de finge syn på henne, där
hon stod i sitt tält och delade ut styrkedrycker åt
de trötta krigarna. Modigt och sned oförtröttad
trofasthet kuskade hon fram efter sin gamla grålle och
följde armén genom godt och ondt. Ända fram till
stridslinjen vågade hon sig för att kunna hjälpa de
sårade. Ja, ofta hann hon inte ens slå upp sitt tält,
utan stannade bara en kort stund för att sedan draga
vidare — framåt eller tillbaka.

Dock, till alla gav hon ej: var någon feg, hade han
flytt och kom sen till Lotta för att få en dryck, då
fick han gå utan, då blev hon vred och barsk. Men
var det någon, som stridt tappert och kanske fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1920/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free