Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAVID LIVINGSTONE
31
var utsedd att börja den banbrytargäniing, han
drömt om; ’ ’■ *
Det var särskilt eii sak, som inverkade
bestämmande på detta beslut. Livingstone hade i Sebituanes
land funnit, att dessa nejder hotades av en
fruktansvärd fara. Slavhandeln, som sen lång tid varit ett
gissel för Afrikas kusttrakter, hade nu börjat
praktiseras även i det inre av Sydafrika. Han hade själv
sett makololos — så kallade sig Sebituanes folk —
sälja 80 (säger trettio) ynglingar, krigsfångar, för
lumpna tre rostiga gevär.
Det var begäret efter europeiska handelsvaror,
framför allt gevär, som var orsaken till denna
skändliga människohandel. Livingstone insåg, att
om den lämnades att ostördt utbreda sig, skulle
snart varje tanke på missionsverksamhet i dessa
nejder vara omöjliggjord. Å andra sidan kunde
den kanske kvävas i sin linda, om
handelsvarorna från Europa kunde komma infödingarna
tillhanda utan slavhandlarna som mellanhänder och
till rimliga priser. Men därför behövdes öppnandet
av handelsvägar från det inre av landet ut till
kusten.
Det var ett ytterligt svårt företag. Den ende, som
hade erfarenhet och viljekraft nog att genomföra
det, var Livingstone. Han blev viss om, att det var
han, som skulle våga försöket.
Egentligen var det ju blott målet för hans
brinnande längtan. Men planens utförande krävde ett
oerhört tungt offer: han och familjen måste
skiljas åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
