Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
resans .mål. Män befann sig i sjöonirådet, i
hövdingen - T j i tämbös residensby Ilala vid B ang
weölö-sjöii, allt under det regnet öste ned, som det endast
kan göra i de tropiska regnområdena. Men nu var
det också alldeles slut med Livingstones krafter:
han tålde ej längre att bäras. Så hastigt som
möjligt byggdes en gräshydda åt honom. Och så lades
han på den hårda bädden därinne, så svag, att hans
svarta trotjänare Susi och T juma anade, till sin
förtvivlan, att deras herre ej mera skulle levande
lämna sitt läger. De beslöto vaka utanför dörren.
Klockan 4 på morgonen ropade Susi på Tjuma;
han kände en ångest, han ej kunde förklara. Utom
sig av oro gingo de båda in. Därinne fingo de se
sin käre herre — ett svagt, flämtande ljus belyste
tavlan — ligga orörlig knäböjande vid sidan av
sängen. Så hade han, när han kände döden nalkas,
utan att störa någon, med uppbjudande av sina
♦ sista krafter, lämnat sitt läger för att ödmjukt
knäböjande i bönen möta den Herre, han hela sitt
liv hade tjänat. Vad gällde månne denna hans sista
bön? Ta vi väl fel, om vi svara: de gällde, dessa
den trötte stridsmannens sista böneord, Sydafrikas
folk, det folk han ömmat så varmt för, som han
givit sitt liv, gällde dess frigörelse från timlig och
andlig nöd, från slaveri och hedendom.
In i det sista besannade sig hans svarta tjänares
trohet och kärlek. De gömde sin herres hjärta i en
grav i skogen men bälsamerade, så godt de kunde,
hans kropp och förde den under otaliga mödor och
faror den mer än 100 mil långa vägen till kusten.
Så fördes den ombord på ett engelskt skepp hem.
Och Englands folk hedrade Livingstone som furstars,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
