Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Italienska dagar. Av Beng Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
mande körsbärs- och persikoträden, de senare
underbart vackra, som persiska syrener i färgen.
Vinplanteringar och kyrkor med små klocktorn skönjas
över allt, så långt ögat når. Apenninerna stå
alldeles kala med egendomliga skiftningar. Folket har
något vänligt och gladt över sig. Mycket militär
ser man: unga, friska, ståtliga typer.
Till Verona, som verkar som en gles
trädgårdsstad, komma vi vid middagstid och hade tänkt
stanna där ett par timmar, men så står just ett
Venedig-tåg inne. Vi skynda upp i en folktom kupé
och äro i ett nu på väg till den gamla lagunstaden.
Tåget passerar genom ett tämligen ödsligt lågland,
till slut nästan som hedmarker.
Efter färden över den långa bron befinna vi oss
på Venedigs station vid Canale Grande.
Venezial Dogernas stad!
Vilken oändlig tjusning blott i ett namn! Och
nu äro vi framme vid så många drömmars mål,
staden mellan Öster- och Västerland, som förenar
vissa drag från den nordiska Hansan med
Söderns yppighet, den stolta staden, som fordom
var »klädd i guld och purpur», staden, vilken
liksom i en trollspegel — sin egen underbara
historia — sett allt som tilldragit sig i världen: från
blodiga härnadståg av snart sagt alla folk och
tungomål, ödesdigra brytningstider mellan
Öster-och Västerland, till renässansens yppiga dagar och
vår egen moderna tid, då de gamla lyxpalatsen
slumrat in och blott en Byron förmår att
frammana vålnaderna från det förflutna.
Snart vaggas vi av gondolen till hotellet, samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
