Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Franzén och Geijer som psalmdiktare. Av Märta Edquist - Frans Mikael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
Om den innerligaste hängivenhet och den
barnsligaste förtröstan talar ps. 119 ("Den korta stund jag
vandrar här"), som i stämningen är befryndad med
Wallins "Till härlighetens land igen". Denna
Franzéns psalm har blivit väl den mest brukade vid
konfirmationerna och har som konfirmationspsalm
undanträngt den för ändamålet av honom särskilt
diktade ps. 352 ("Kom, o Jesu, väck mitt sinne"), som
dock även den, såsom det sagts, strömmat fram ur
"ett i djupaste mening sanningsälskande och
ungdomsälskande själasörjarehjärta".
Barnasinnet framträder hos Franzén, som förut
antydts, även i hans psalmer. Därför kan han "kyssa
Faderns hand inunder fadersagan". I ps. 344,
("Vid.en makes död), som säkert är ett uttryck för
de känslor, skalden själv erfarit vid förlusten av sin
första maka, ungdomsbruden Lilly Roos, säger han:
Ej må en kristen sörja så,
som de där hopp ej hava.
En stund för oss till vila gå
de kära vi begrava:
en stund förut blott hemma är
den vän, som jag begråter.
Gud, du har mången boning där,
och även mig du låter
där se de mina åter.
344:4.
Och så stilla, oroliga tankar till ro bjudande som
helgsmålsringningen en stilla sommarkväll på landet
ljuder hans psalm "Vid aftonklämtningen" :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
