- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1924 /
226

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Leo Tolstoj — sanningskämpen. Av Elise Söderlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men för den ryska kyrkans ögon utgjorde Tolstojs
beteende höjden av gudlöshet.

Tolstojs kritik av dogmerna var dock långt ifrån
endast ett utslag av hans skarpsinne, den är från
början till slut av religiös natur. För honom gällde blott
ett: frälsa sin själ.

"Teologien begraver sanningen under ett virrvarr
av hårklyverier. — — — För den religiöse kan
sanningen uttryckas i några få satser."

Tolstoj betraktar nu kyrkan som ett hinder för
tron. Hans kritik av de religiösa förhållandena är väl
skarp och hänsynslös, men lika omutligt skarp var
han mot sig själv, då han fann några skrymslen i sin
själ, som gömde oädel metall. Ju mer man betraktar
Tolstojs outtröttliga kamp för att finna livets mening,
sanningen, ju mer man fattar något av den heliga iver
och glöd som besjälar hans sökande, dess mer gripes
man av förundran och häpnad över hans själs
storhet. Det är omöjligt annat än att känna sin litenhet
inför en sådan människa. Inför hans mod, hans
oavlåtliga givande av sig för det han ansåg vara Guds
vilja måste andra böja sina huvuden i blygsel över
egen ljumhet och litenhet.

Tolstoj hade kastat den ödmjuka botgörardräkt, i
vilken han under en tid hade vallfärdat tillsammans
med kyrkans stora skara, men han kastade icke av
sig kristendomen på samma gång som kyrkligheten.
Men han höjer hotande sin stav mot kyrkan, och
aldrig hade denna kyrka sett något dylikt. Man
ansåg hans exkommunicering för ett mer än välförtjänt
straff. Men Tolstoj insåg klart, att sanning och
villfarelse voro blandade om varandra.

Fördenskull tränger han allt jämt in i det ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:59:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1924/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free