Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
framtvingar en korrektur av de först vunna resultaten. Därför
föreligger det brytning mellan olika ståndpunkter inom Kr. d. r. V.
Innan ännu föremålets begrepp blivit i logiken kritiskt
analyserat, kan det finnas god grund för indelningen av alla
föremål i sådana, som höra till sinnevärlden, och sådana,
som höra till en förståndsvärld. Då kunde man, såsom Kant
säger, tänka sig, att det genom estetiken inskränkta begreppet
om företeelser redan av sig självt skulle ge vid handen
nou-menens objektiva realitet och således berättiga indelningen
av föremålen i fenomen och noumen. Ty om nämligen
sinnena framställa för oss något, såsom det företer sig, så måste
detta något i sig självt vara ett ting, och vi måste sålunda
äga en kunskap, som är fri från sinnlighet och som ensam
har objektiv realitet. I så fall finnes det utom det
empiriska bruket av kategorierna även ett rent och ändock
objektivt giltigt bruk av dem.
Helt annorlunda måste man dock se problemet, sedan väl
den transscendentala analytiken fullgjort sitt kritiska värv.
Visserligen hänföra vi alla våra föreställningar på ett objekt.
Detta gäller på alla ståndpunkter. Men vad är detta objekt?
Vi kunna icke hänföra föreställningarna på företeelserna såsom
de “föremåD, som garantera objektiviteten, ty företeelserna
äro själva intet annat än föreställningar, som fordra ett objekt.
Den sinnliga åskådningen riktar sig på ett föremål, om vilket
vi dock ingenting annat kunna veta, än att i detsamma tänkes
apperceptionens enhet såsom korrelat till enheten av den
sinnliga mångfalden. Detta objekt är det s. k.
transscendentala objektet. Det är således icke något föremål i kunskapen,
utan är förutsättning för all kunskap och därmed för alla
kunskapsföremål. I detsamma tänkes således intet innehåll
i eller för kunskapen. Kant betecknar det såsom
funktionsenheten vid sammanfattningen av den sinnliga mångfalden,
och det låter sig därför på intet sätt lösgöras från denna
mångfald och ställas utom eller såsom självständig realitet
mot densamma. Resultatet blir alltså, att vi genom
kategorierna omöjligen kunna föreställa oss ett föremål, som vore
givet ensamt för förståndet, och att vi således icke genom
någon kunskapsform kunna fatta noumena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
