Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På klassisk mark.
Jena, oktober 1896.
Det har varit ruskigt i Thüringen hela
sensommaren och hela hösten, regn och blåst, och då och då en
perfid solglimt; och nu skiner solen så trobjärtadt, som
hade hon aldrig ljugit, himlen är blå som i
högsommartid, och genom Saaledalen stryker en sydvind så mild
och ljum, som komme den från ett okändt paradis i
ijärran. På höjderna mellan mörkgröna granar, skimra
de gula lönnarna som ljusa, leende gestalter, där och
hvar sträcker en bok ut sitt blodigt rostbelupna
bladverk, och högt uppe på krönet lyser det rödt af
kornel-lernas dämpade purpur.
Den är underbart skön en sådan höstdag i
Thüringen, då våren med sitt obändiga spel af krafter svunnit
hän till en fjärran myt, och sommarens kraftdruckna
alstringsbegär domnat af, och hela naturen vaggats in
i en stor, tigande stillhet, endast störd af det lätta
ljudet från ett blad, som lossnar och faller till marken.
På en sådan höstdag är det som hade naturen
förvandlats till ett väsen, för fint, for nobelt att icke gå under
i denna växlingarnas värld; det är som hade lifvet själft
förälskat sig i döden och nu med ett leende af vemod
och trånad väntade den utkorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
