Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilhelm Ekelund,
19f00.
De skånska diktarna synas i raskare tempo än andra
dödliga följa den allmänna lagen »att födas, förödas och
dö». A. U. Bäåth, hvars sång i förstone lät
»som ur ängars dimma
en vipas vårskri i marskvällens dunkla timma»,
har redan lämnat det jordiska och stiger med hvarje år
som akademisk lärka allt högre mot stjärnorna. Ola
Hansson, som för ett tiotal år sedan i Notturno gaf oss
skåningar den känsligaste, intimaste poesi vi äga, är
vorden katolik, och hvad värre är, har genom mångårig
vistelse i utlandet blifvit så främmande för sitt eget språk,
att hans vers numera ej sällan låta som öfversättningar
från någon stor tysk skald. Emil Kléen, till anlagen kanske
den mest utpräglade lyrikern af dem alla, dör vid trettio
år, upprifven af sjukdom och nattvaka. Axel Wallengren,
som vanligen brukade nämnas i detta samband, har i
grunden föga gemensamt med de föregående: hans styrka
låg i en snabb och träffsäker uppfattning afkälkborgar
komiken samt i hans fantasirika galghumor. Som lyriker
har han knappt åstadkommit mer än ett tiotal vers, som
man minnes, och hans icke-humoristiska prosaproduktion
är mestadels skäligen matt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
