- Project Runeberg -  Ur Bengt Lidforss' litterära kvarlåtenskap. Vetenskap och världsåskådning /
154

(1917) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle vilja medge att livet är en rörelseform. Jag
tillåter mig då att hänvisa till en forskare, vars auk»
toritet på detta område prof. Arrhenius icke torde
vilja underkänna, nämligen Helmholtz, som i sina
»Vorträge» avd. II p. 71—72 fäller följande, från
flera synpunkter högst intressanta yttrande: Efter att
ha berört den en gång i följd av solens avkylning
inträdande universella döden på vår jord fortsätter
den berömde fysikern:

»Så kan den enskilde, som låt vara i en anspråkslös ställ»
ning och i en begränsad verkningskrets arbetar för mänsklig«
hetens ideala mål, utan fruktan bära den tanken, att hans eget
medvetandes tråd en gång skall brista. Men med tanken på en
slutlig förintelse av alla levande väsen, som alltså innebure för»
störelsen av alla gångna generationers kulturvinningar, kunde
icke ens män med så fritt och storslaget sinnelag som Lessing
och David Strauss försona sig.

Hittills känna vi ingen genom vetenskaplig iakttagelse fast;
ställbar företeelse, som kunde tala för, att livets fina och inveck*
lade rörelseform kunde bestå oberoende av den organiska krop»
pens tunga materie och fortplanta sig på samma sätt som en
strängs ljudrörelse kan lämna sin trånga och fasta boning
och utbreda sig i lufthavet och därvid dock bibehålla sin ton»
höjd och sin klangfärgs finaste egendomligheter och när den
träffar en annan likstämd sträng, återintränga i denna eller
komma en låga att försättas i likstämt tonande. Aven lågan„
denna livets trognaste avbild bland den livlösa naturens före»
teelser, kan slockna, men den av henne alstrade värmen består
vidare, oförstörbar och oförgänglig, som osynlig rörelse än ska»
kande den vägbara materiens smådelar, än som eterdallring ut»
strålande i rummets obegränsade djup. Och även då bevarar den.
sitt ursprungs karaktäristiska egendomligheter, och för iakttagaren
som utfrågar henne genom spektroskopet, berättar hon sin his«
toria. Men förenade på nytt kunna hennes strålar antända ea
ny låga och liksom vinna nytt kroppsligt liv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Sep 28 16:00:51 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lblkvet/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free