Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 JUNGFRU MARIA SOM GUDMOR
blodig: kring munnen, trodde de att hon ätit upp sitt
barn, och den gamla drottningen: ville att hon skulle
brännas. Men prinsen, som höll innerligt av sin gemål,
bad om nåd för henne, och så slapp hon straff, fastän
det var med näpp och nöd. När prinsessan skulle få
sitt andra barn sattes det dubbel vakt omkring henne,
men vad hjälpte det, det gick precis på samma sätt som
förra gången. När fostermodern smetat barnets blod kring
prinsessans mun, sade hon:
»Må du denna gång bli lika bedrövad som jag blev
när du släppte ut månen», och så gick hon med barnet.
Prinsessan grät och bad om förskoning, ty när foster-
modern var hos henne så kunde hon tala, men det hjälpte
inte. Och denna gång fordrade den gamla drottningen
att prinsessan skulle brännas på bål som en trollpacka.
Men hur prinsen bar sig åt, så fick han nåd för prin-
sessan också den gången.
När det tredje barnet skulle födas sattes en tredubbel
vakt kring slottet, men vad hjälpte det. Hela vakten sov
när fostermodern kom och tog barnet och strök blod
kring prinsessans mun. Och när hon gick sa hon:
»Må du den här gången bli lika bedrövad som jag blev
när du släppte ut solen.»
Och nu kunde prinsen inte längre få nåd för henne,
nu skulle hon brännas levande. Men i samma stund som
de förde henne upp på bålet fingo de se den vackra,
goda fostermodern komma och de två äldsta barnen ledde
hon vid handen och den minsta höll hon på armen. Hon
gick fram till prinsessan och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
