Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 KARIN SPJÄLKJOL
varifrån den stolta damen kommit, men ingen kunde
säga honom var det landet låg.
En annan söndag skulle någon gå till prinsen med
ett rent badlakan, och Karin bad igen att få gå. Pigorna
frågade om hon glömt hur det gick förra gången, men
det brydde sig Karin inte om, utan hon tog lakanet och
sprang uppför trapporna så det skramlade i spjälkjolen.
Prinsen kom utfarandes och slet lakanet ur hennes hand
och kastade det rakt i ansiktet på henne.
»Ge dig i väg, ditt leda troll», skrek han. »Tror du
jag vill använda ett lakan som du tagit i med dina
lortiga fingrar?»
Strax därpå for han till kyrkan och Karin fick också
lov att gå. Först gick hon dock till berget och fick en
klänning av finaste silver och en vacker häst med seldon
som blänkte. |
När prinsessan kom till kyrkan stod allt folket på
kyrkbacken och väntade på att få se en skymt av henne.
Alla undrade vem hon kunde vara, och prinsen ville
nödvändigt få hålla i hästen när hon skulle stiga ur
sadeln. Men hon hoppade lätt ur sadeln och sa att han
behövde alldeles inte besvära sig. Hästen var så tam
att han stod still när hon sa att han skulle göra det,
och kom så snart hon ropade på honom. Så gingo de in
i- kyrkan; men mgen hörde ett ord: av vad prästen sa,
för alla bara bligade på den vackra damen. Och prinsen
var så förälskad att det syntes lång väg.
När gudstjänsten var slut och prinsessan satt på
hästen, kom prinsen fram och frågade från vilket land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
