Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 JUNGFRUN PÅ GLASBERGET
»Ja, men någon måste ju ha det», sa kungen, »vi såg
ju alla att det var en riddare, som red upp till toppen
av berget.»
Han gav befallning att alla manfolk i hela riket skulle
komma till kungsgården för att visa om de hade äpplet
eller ej. Det blev ett fasligt rännande och till sist kommo
också de båda bröderna. De voro de allra sista, och då
frågade kungen om de inte hade någon mera bror.
»Jo, nog ha vi en bror till», svarade den äldste, »men
han har säkert inte tagit guldäpplena, för han har suttit
i spisen alla tävlingsdagarna», sa han.
Kungen sa att det gjorde detsamma, han skulle komma
ändå. Och när Askepilten stod framför kungen i slottet
frågade denne:
»Har du guldäpplena, du?»
»Ja, här är det ena och här är det andra och här det
tredje med», sa Askepilten och tog upp dem ur sina
fickor, och i detsamma kastade han sina sotiga paltor
och stod där i den lysande guldrustningen och var så
grann. att man knappt kunde titta på honom.
»Ja, du ska ha min dotter och halva kungariket med»,
sa kungen, »för det har du ärligt förtjänt.»
Och så blev det bröllop och Askepilten fick prinsessan
och vid festen blev det tävlingar i långan rad, som man
kan förstå. Och ha de inte tävlat slut så hålla de väl
på ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
