Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 : DET BLA BANDET
känalje som du», röt hon åt sonen, »jag borde förstås
slå till dig så att hjärnan flöt ut», tyckte hon.
»Det vore en alldeles för lätt död för den där uslingen»,
vrålade trollet, »nej, låt oss bränna ut hans ögon och
sedan sätta honom i en liten båt och driva honom till
havs», sa den otäckingen. :
Och det gjorde de också. Men efter båten simmade
lejonen och till slut togo de den och drogo den till en ö
där de ledde pojken i land och satte honom under en
tall. De fångade vilt åt honom till mat och de plockade
så mycket fågel, att fjädern räckte till en skön bolster.
Men han måste äta all maten rå och blind var han.
Så en dag jagade det största lejonet en hare som var
blind. Det syntes mer än väl, för rätt som det var sprang
han rakt på träden, och en gång slog han skallen i så
hårt, att han studsade flera slag över marken och ham-
nade rakt i en dypöl. Men när han kom upp ur pölen
såg han så bra, att han klarade livhanken och försvann i
skogen. »Har man nånsin sett på maken», tänkte lejonet,
drog pojken fram till pölen och doppade ner honom i
den. Och han fick igen sin syn liksom haren. Då gick
han ner till havet och gjorde tecken åt lejonen att de
skulle lägga sig bredvid varandra så att de bildade en
flotte och så ställde han sig på deras ryggar och de
simmade över till fastlandet med honom. När han väl
var i land gick han till en björkhage, där han befallde
lejonen att lägga sig ner, och sedan smög han sig fram
till sitt slott, för att se efter om han inte kunde få tag
på sitt band igen. När han kom fram kikade han genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
