Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROGEN OCH OTROGEN 233
Då de så hade gått ända till kvällen igen och skulle
till att äta, ville Trogen äta ur broderns matsäck. Men
Otrogen sa nej och tyckte, att den maten var hans och
att han inte hade mer än han gott behövde själv.
»Ja, men du fick ju äta av min matsäck, så länge det
fanns något kvar», sa Trogen.
»Ja, när du är en sån dummerjöns och låter andra
äta upp för dig, får du ha det som du har», sa Otrogen,
»nu kan du sitta där och dregla.»
»Ja, Otrogen heter du, och otrogen är du, och det
har du varit i all din tid», sa Trogen.
Då Otrogen hörde det blev han så ond, att: han
rusade rakt på brodern och stack ut båda ögonen på
honom.
»Nu kan du se om folk ä trogna eller otrogna, din
blindbock», sa han, och därmed gick han sin väg ifrån
brodern.
Trogen, stackarn, han gick där nu och trevade sig
fram mitt i tjocka skogen. Blind och ensam var han och
inte visste han, vad han skulle ta sig till. Men så fick
han fatt i en tjock” lind; och så tänkte han, att han
fick väl klättra upp i den och sitta där över natten för
vilädjurens skull.
»När fåglarna börja sjunga är det dager, och då får
jag väl försöka att treva mig vidare fram», tänkte han,
och så kröp han upp i linden.
"Då han hade suttit där en stund hörde han, att
någon kom och började koka och ordna under trädet,
och strax efter kom det flera. Och då de hälsade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
