- Project Runeberg -  Jean François Millet /
21

(1918) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MILLET OCH SENSIER. 21

niska naturreligion han fått en inblick i genom studiet av
Virgilius låg helt säkert till grund för dessa klassiska tavlor,
så olika den iskalla nyantikens sätt att uppfatta liknande
ämnen. Lika nytt och okonventionellt behandlade han
ett klassiskt ämne: ~ Oidipusbarnet löses från ett träd,
rid vilket det fastbundits\ Denna egendomliga tavla
beundrades mycket av de moderna konstgranskarna på
Salongen 1847. Men det är karakteristiskt för Millets
självunderskattning och fattigdom, att den målades pa
samma duk som den S:t Jerdme, för vilken hans farmor
hyst ett sådant intresse och som refuserats till Salongen,
ehuru den då så uppskattade målaren Couture i hög
grad beundrade den.

År 1847 gjorde Millet bekantskap med en ung
museitjänsteman i Louvren, Alfred Sensier, som skulle
bli hans biograf och dessutom hans hjälp vid månget
kritiskt tillfälle. Millets dotter brukade säga, att hennes
far lärde sina barn att älska och akta Sensier "näst efter
le bon Dieir. Bland hans konstnärsvänner frän denna
tid märkas målarna Charles Jacque, Diaz, Dupré och
Troyon samt bildhuggaren Barye.

Hans här meddelade andra självporträtt visar Millet
vid denna tid. Med sitt svarta helskägg och sina
genomträngande ögon såg han, säger en samtida, ut som
Michelangelo eller Rikard Lejonhjärta. Han beskrives
som en person över medelstorlek, korpulent, med tjurnacke
och en bondes händer; det tillbakastrukna bruna håret
visade en fin, egensinnig panna, ännu mer betydande genom
de buskiga ögonbrynen och de djupblå ögonen, som voro
halvöppna och hade ett ironiskt uttryck, så länge
samtalet ej höjde sig till de högre regionerna». Så såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 08:58:34 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lcjfmillet/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free