- Project Runeberg -  Jean François Millet /
28

(1918) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

I. F. MILLET.

Skördefolket och där, som nästan alltid i Millets tavlor,
det ej var fråga om en historietavla i egentlig mening
utan där den lantlivets naturliga höghet, vilken går
igenom alla tider, ger bilden det drag av storhet, som
gör, att vi rikta tanken på de tider, då patriarkerna
vattnade sina hjordar vid Österlandets brunnar.

I ett brev till den ovannämnde Sensier beskriver
Millet sitt liv och sina nya intryck från Barbizon. Han
arbetar som en slav, säger han, och dagarna gå på fem
minuter. Vilken äkta naturkänsla ligger ej i de ord,
varmed han i samma brev beskriver
Fontainebleau-skogen: »Om ni kunde se, hur vacker skogen är! Jag
springer dit så ofta jag kan, då dagen och mitt arbete
äro slut, och varje gäng kommer jag tillbaka förintad.
Lugnet och storheten äro förskräckande, så att jag ibland
känner mig riktigt rädd. Jag vet inte vad träden säga
till varandra. Det är något vi ej kunna förstå, därför
. att vi ej tala deras språk, men jag är säker på att de
ej vitsa! Det är på samma sätt och med samma kärlek,
som den tyske Moritz von Schwind talar om sina kära
träd. Och om man ser så på naturen, då bli
konstverken, där dessa träd förekomma, helt annorlunda, som
Schwind säger, vals wenn’s ein Esel schön abschmiert?.
Egentlig trädmålare var dock Millets vän och granne
Rousseau mera. Den omänskliga sidan» intresserade
Millet allra mest, arbetet med dess tunga men också
med dess samvetsfrid. Under dessa år omkring 1848,
då de naivaste världsförbättrare predikade i Paris,
ansågos Millets bondtavlor agitatoriska och socialistiska,
och man trodde, att han genom sina ämnen ville anklaga
samhället för alla missförhållanden. Millet, som avskydde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjfmillet/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free