- Project Runeberg -  Jean François Millet /
42

(1918) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

J. V. Ml 1,1 .ET.

Men även den glädjelösaste pä den runda jordens
yta hänger vid livet, och gubben stretar emot, då döden
med en åtbörd av förfärande obönhörlighet griper honom
med sin benrangelsarm i nacken. Tavlan pryder nu
Glyptoteket i Köpenhamn.

Aret 1860 var märkligt genom det kontrakt Millet
detta är slöt med konsthandlaren Arthur Stevens, broder
till den utmärkte genremålaren Alfred Stevens. Millet,
vilken, som flera gånger nämnts, alltid hade
penningbekymmer, gick med glädje in på att mot 12,000 francs
om aret lämna Stevens alla målningar och teckningar
han utförde. Kontraktet skulle gälla i tre år och blev
orsak till en hel mängd krångel och bråk — både i
avseende pä utbetalningar och valet av ämnen. Bland de
viktigare tavlor, som vid denna tid målades, märkas
Moder, som ger sina barn mat — La becquée — samt
Färklippning, en av de mänga tavlor där Millet med
stor djurpsykologi skildrar fårens hjälplöshet. På
Salongen 1863 förekom den mycket omskrivna Mannen
med hackan.

Man påminde i kritikerna över denna sista tavla —
en man, som stöder sig på sin hacka och med uttröttad
min och gapande mun blickar framåt — om den kände
1600-talsförfattaren La Bruyères ord om sin samtids
bönder: Man ser vissa vilda djur, såväl hanar som
honor, spridda på landet, än svarta, än likbleka, än
brända av solen, bundna vid jorden, i vilken de gräva
och röra med en oövervinnelig envishet; de ha en sorts
talröst, och när de resa sig upp, visa de en människas
ansikte, och de äro verkligen människor."1 Det låg
något sant i denna hänvisning, något mycket sannare än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 08:58:34 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lcjfmillet/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free